Nationalekonomen Anders Boman har studerat antalet män och kvinnor mellan 25 och 55 år som flyttade på grund av jobbyte mellan åren 1986–1988. Efter att ha följt grupperna under tio år konstaterar han att det finns tydliga skillnader mellan könen: män gynnas av att flytta, medan kvinnor konsekvent missgynnas.

– För männen förändrades inte inkomsten de första fem åren efter flytt, men sedan kom en positiv effekt som sakta växte sig allt större. Medan kvinnorna konsekvent fick negativa effekter på inkomsten.

Hur mycket pengar handlade det om?

– I det urval som jag har gjort hade kvinnorna en medellön på cirka 72000 om året när de förlorade jobbet. Och de tappade i snitt mellan tre och fyra tusen kronor per år. Inte så mycket i dagens pengar, men procentuellt sett ett ganska stort tapp.

Varför gynnas männen?

– Det kan vara en generationsfråga. Det här är generationen innan min egen, där det var vanligare att kvinnorna anpassade sig efter männen. Att flytta är ju alltid en kompromiss, det är väldigt svårt att hitta något som är optimalt för båda i ett parförhållande. Det kan också vara så att kvinnorna har prioriterat andra saker än just lönen vid en eventuell flytt.

Påverkas även ogifta kvinnor?

– Den negativa effekten finns kvar även för ogifta kvinnor, men det som är problematiskt är att det inte går att avgöra vilka av dem som lever i ett parförhållande. Jag tror att det är sambokvinnorna som svarar för den negativa effekten just inom den gruppen.

Vilken effekt hoppas du avhandlingen får?

– Arbetsmarknaden är i dag utformad på ett sätt som gör att folk blir tillsagda att de ”alltid” ska vara beredda på en flytt. Kanske kan de här resultaten visa att en flytt kan ha ganska stora negativa effekter för inkomsten.