Nej, det här handlar inte om ett av Göteborgs största elektronikvaruhus. Det handlar om den utan konkurrens fullständigt tongivande nyhetsdraken på västkusten, det vill säga Göteborgs-Posten.

Om du bor i Göteborgsområdet måste du läsa den för att hålla dig uppdaterad om det som händer lite längre bort än på din egen gård eller din egen arbetsplats.

Du får ta del av recensioner av filmer, böcker, konserter, teaterföreställningar och annat, som kan intressera dig. Du får idéer om vad du kan se på tv eller höra i radio och du får träffa intressanta personer, som du inte skulle ha träffat annars och ta del av deras tankar om livet.

Jag har skrivit en bok. Den utspelar sigi Hammarkullen, en stadsdel, som Göteborgs-Posten skrivit många spaltmeter om genom åren och en hembygd jag känner väl till efter att ha bott där i nästan 25 år.

Jag hade en förhoppning om att människor, som inte hade så stor erfarenhet av den miljön, skulle läsa den, roas och oroas och få lite nya tankar som de kunde dela med andra. Jag ville skifta perspektiv och få några andra att också göra det.

Efter mycken egen marknadsföring skrev de lokala tidningarna för de nordöstra stadsdelarna om boken, och stadsbiblioteket har köpt in ett exemplar.

Göteborgs-Posten har inte med ett ord nämnt bokens existens. Man har inte ens brytt sig om att skriva att det är en dålig bok, om det nu var anledningen till att man valt att inte nämna den. Eller är det så, att den beskriver förorten och förortens människor på ”fel sätt”?

Det Göteborgs-Posten inte skriver om, finns inte.

Därför behövs alternativ.

Därför behövs andra möjligheter att göra sig hörd.

Därför behövs Läsarnas fria och Göteborgs fria.