Stadsmuseet blir reklampelare för GP
Det svårt att inte reagera med viss skepsis till utställningen Du, Jag & GP som krasst sett agerar reklampelare för GP:s verksamhet. Privatägd, vinstdrivande mediegigant i generös exponering på skattefinansierat museum känns helt enkelt en aning olustigt och obekvämt, skriver Linda Dobke.
Efter en god dos medial förspänning pågår nu utställningen Du, Jag & GP på Göteborgs stadsmuseum. Kontroverserna som bidragit till att bygga upp förväntningarna kring utställningen, hade som de flesta museikontroverser föga att göra med utställningen i sig, utan snarare med omhuldande missförstånd och tvister kring politisk korrekthet. För er som missat turerna kan man på Kulturpunktens blogg läsa en bra sammanfattning om tvisterna mellan Janne Josefsson, Stadsmuseet och GP. Dramatiken var dock som mest intensiv innan utställningen öppnat och nu några veckor senare har dispyterna lagt sig och vardagen återgått till det normala. Men under lugnet puttrar problematiken vidare.
Uppslutningen på själva vernissagen var, för ett kommunalt museum, mycket stor och cirka trehundra personer kom för att höra invigningstalen, beskåda utställningsspektaklet och vinmingla. Vernissager som ofta tenderar att locka en, i snitt hög åldersgrupp, lockade här en ännu högre, med en snittålder på uppemot 70 år. Detta bör självklart bejublas av statistiska anledningar, då den åldersmogna publiken dessvärre är relativt svårlockad till museerna i dag. Men det kan även fungera som barometer för vilken publik utställningen i längden kommer att locka och jag kunde för egen del inte låta bli att undra: varför var jag en av ytterst få under trettio år som var där?
Enligt utställningsprogrammet läser 62 procent av Göteborgs invånare denna dagstidning på daglig basis, och man kan undra hur åldersdemografin över dessa läsare ser ut. Kanske utgör invigningens vernissagebesökare ett talande utsnitt. En utställningstitel som Du, Jag & GP understryker dessutom att besökaren redan har en befintlig relation till tidningen – men om man inte har det, vilken dragningskraft har då en satsning som denna? Och då utställningen inte heller ställer särskilt många frågor kring dagens mediesamhälle riskerar man att eventuellt distansera sig ytterligare ifrån den yngre publiken, som kanske inte finner det fullt lika exalterande att beskåda före detta chefredaktör Harry Hjörnes ståtliga dubbelbädd som tillföll Stadsmuseets samlingar på 70-talet.
Stadsmuseet beskriver själva Du, Jag & GP som en relationshistoria mellan tidningshistoria och stadsutveckling, mellan en ägares visioner och samhälleliga förutsättningar samt mellan journalistik och läsare. Denna, först och främst, historisk ansats innebär tyvärr att utställningen faller något platt, då det huvudsakligen är en relativt icke-problematiserad hyllning till staden, men även en hyllning till Göteborgsprofilen Harry Hjörne.
Utställningens starkaste kort är dess scenografi med konsekvent formspråk, spännande ljussättning och terrasserade nivåer. Det utan tvekan mest inbjudande inslaget är det fotojournalistiska bildspel som, genom att visa allt ifrån konserthusbranden 1929 till Tjörnbroraset 1980 eller spårvagnsolyckan vid Vasaplatsen 1992, framkallar unisona suckanden bland museibesökarna.
Trots den intressanta utställningsmiljön är det svårt att inte reagera med viss skepsis till en utställning som krasst sett agerar reklampelare för GP:s verksamhet. Privatägd, vinstdrivande mediegigant i generös exponering på skattefinansierat museum känns helt enkelt en aning olustigt och obekvämt. Att GP har en djup förankring i staden vi lever i och har en central roll i skapandet av bilden av staden vi lever i kan inte förnekas, men den kan, och bör, problematiseras. Denna problematisering uteblir här.
Istället lyckas Stadsmuseet med denna satsning, nästan krampaktigt hålla sig på god fot med stadens tidningsjätte. En god relation mellan museum och dagspress är dock inte så centralt i dagens medielandskap där dagstidningar till allt högre grad marginaliseras till fördel för andra informationsströmmar. Ett aktuellt exempel på detta är att Röhsska museet, det enda av Göteborgs kommunala museer som förra året inte la ett enda öre på annonsering i GP, lyckades höja sina besökssiffror dramatiskt under 2008. Röhsska har på så vis grumlat föreställningen om det centrala värdet av betald medial exponering, och visat på hur den i vissa fall till och med kan vara överflödig.
Hur stor framgång Du, Jag & GP kommer att bli återstår fortfarande att se, men den som mest uppenbart vinner på Stadsmuseets satsning är inte du eller jag – utan GP.
