Under 2009 har missnöjet med polisen hos de anställda på förvaret i Sagåsen växt. Redan vid den stora avvisningen till Bagdad den tolfte februari i år reagerade de anställda på polisens agerande.

– Vårt samarbete försämrades i samband med och efter massavvisningen. Polisen ignorerar våra rutiner och vi kan inte sköta vårt jobb ordentligt, säger Robin, en av de anställda.

Det är bristen på kommunikation och polisens hårdhänta agerande i samband med avvisningen som de anställda reagerat på. Kim, som är anställd på förvaret och arbetade natten då massavvisningen skedde, säger att de anställdas försök att bemöta polisen ignorerades eller bemöttes mycket bryskt. Flera av de intagna som kom fram för att hälsa på polisen möttes direkt med handfängsel och fotbojor.

– Vi försökte vara så tillmötesgående som möjligt, men från vårt håll upplevde vi det som att polisen var helt okommunicerbar. I ett rum där det vanligtvis bara ska finns två poliser, en anställd, och den person som ska avvisas stod det plötsligt femton poliser.

De intagna fördes sedan handgripligen av två poliser nedför trappor och in på den väntande bussen.

Efter massavvisningen uttryckte polisen missnöje med hur förvaret hanterat den, uppger flera källor. Nästa gång en person skulle avvisas rapporterade aldrig polisen att de skulle komma och hämta personen till förvaret. Det ledde till konfrontation med förvarets personal vid hämtningen. Bland annat ville inte personalen på grund av rutinhänsyn öppna en dörr för polisen.

Kim säger att agerandet och attityden hos polisen är annorlunda mot hur avvisningar skötts tidigare.

– Hela det här året har polisens agerande förändrats. Senast i går kom de in med hundar och murbräcka för att genomföra en enskild avvisning. Man märker en större oro bland de intagna och det sprider rädsla och desperation, säger Kim.

Samtidigt som de anställda konstaterar att polisen inte använde övervåld i samband med avvisningarna, menar de att agerandet med handfängsel och stor polisnärvaro fått starka negativa effekter för arbetsmiljön och för de intagna.

– Det finns en säkerhetsaspekt för oss på förvaret som är jätteviktig. Vi arbetar upp ett förtroende för att allt ska gå rätt till, och när avvisningarna går till på det här sättet bryts det förtroendet. Vår egen säkerhet äventyras, övriga intagna blir rädda och misstrogna och desperationen och rymningsrisken ökar, säger Kim.

Verkställighetsrapporterna för de aktuella avvisningarna är ännu inte klara. Och från polisens sida vill man inte kommentera de enskilda händelserna. Erik Nord som är chef för länsordningspolisen medger att situationen som uppstått är beklaglig.

– Det är bekymmersamt när vi handgripligen ska hämta en människa och det uppstår friktion mellan oss och en del av Migrationsverket. Samtidigt så finns det en annan del av Migrationsverket som är angelägna om att vår verkställan blir av. Om människor som krånglar får stanna hela tiden så minskar viljan att återvända frivilligt. Vi ska skicka en tydlig signal om att verkställigheter faktiskt sker, även om man tvingas bära ombord de avvisade på flygplanet.

Nord säger att han hoppas att polisen ska kunna gjuta olja på vågorna som uppstått.

– Mitt synsätt är att vi alla är skattefinansierade myndigheter. Då kan man förutsätta att vi alla jobbar mot samma mål. Det känns improduktivt om vi skulle börja diskutera via media vem som gör rätt eller fel.

Gällande bristen på kommunikation konstaterar Nord att det ”ibland tillochmed kan vara kontraproduktivt att berätta vilken taktik vi ska använda.”

– Det är inte säkert att vi gynnas av att alla får reda på allt hela tiden. Visst underlättar det ju mer information man får, men det är en avvägning som vi gör och som vi måste förbehålla oss rätten till att göra.

Varje läns gränspolis ansvarar för verkställigheten av avvisningar, men utgår från förordningar uppsatta av Rikspolisstyrelsen. I den senaste upplagan av förordningarna, som uppdaterades 2005, ingår dock inget om ansvaret gentemot de förvarsanställda.

Hans Rosenqvist på Rikspolisstyrelsen säger att frågan är komplex.

– Det finns egentligen inget entydigt svar eftersom polisen strängt taget inte har några skyldigheter gentemot förvaret. Sen kan man tycka att det vore bra om folk fick veta vad som skulle hända, men det tillämpas olika.

2009 har kallats ”återvändaråret” av den borgerliga regeringen och polisen har ett högt verkställighetskrav på sig när det gäller avvisningar.

Är det inte problematiskt att man redan i februari skapar misstro hos förvaren?

– Det skulle vara problematiskt oavsett när på året det var, men sådana här problem är till för att lösas.

I slutet av 2009 ska en ny förordning komma ut. Huruvida den kommer att innehålla vidare instruktioner för hur polisen bör bete sig gentemot förvaren är för tidigt att säga, menar Hans Rosenqvist.

– Det beror helt på utfallet av våra diskussioner.

I slutet av förra veckan hölls ett dialogmöte mellan förvaret på Sagåsen och polisen. Båda sidor uttrycker en önskan om bättre kommunikation framöver.

Personalen på förvaret vet ännu inte hur eller om man kommer att gå vidare med ärendet. Eventuellt kan det bli aktuellt att anmäla det till högre instans.

– Det här fungerar inte. Det måste bli bättre. Några kollegor pratar om att sluta på förvaret på grund av den här situationen, säger Robin.

– Personerna som befinner sig i vårt förvar ska behandlas på ett humant och värdigt sätt, och det sker inte när polisen agerar på det sätt de gjort under sina senaste insatser hos oss, säger Kim.

Fotnot: Kim och Robin är fingerade namn.