Rädda den framväxande musikkulturen – legalisera fildelning
Att fildela musik är inte stöld. Det är att både dela med sig av sina kulturella upplevelser och bidra till en utmärkt form av gratis marknadsföring, skriver David Bergkvist.
En artist framför en konsert. En av besökarna filmar konserten på sin mobil och lägger ut materialet på Youtube. Ett annat fan rippar alla sina cd-skivor med artisten, och lägger ut dem som en torrent via Piratebay. Massor av nya människor får nu tillgång till musiken. Detta är PR.
Två exempel som visar att fildelning är att dela med sig av kultur, samt gratis marknadsföring av bästa sort.
Detta är uppenbart, om man förstår vad kultur eller marknadsföring är.
Jag vill bemöta några av Francois Herraults argument mot fildelning, från 28 februari:
• ”En musikälskare som inte fick fildela /.../ skulle köpa låtarna han har råd med.”
Säkert. Och han eller hon skulle lyssna på mycket mindre musik. De studier som gjorts visar att försäljningen av musik ökar som en direkt följd av fildelning och dess inneboende PR-effekt. Det är till exempel vad den holländska studien (som Herrault refererar till) visar, och vad vi kan se i musiklivet. I dag dyker det upp nya band överallt, allt fler ställen arrangerar musik, och antalet musikfestivaler exploderar.
• ”[Fildelning är bra för] fildelares ekonomi, säkert, men den enskilde artisten som vill sälja och inte ge bort sina konstverk?”
Få är i dag (som alltid) de musiker som får sin primära inkomst via skivförsäljning. Inspelad musik håller på att förlora sitt produktvärde eftersom människor uppenbarligen föredrar den riktiga, levande totalupplevelse som är livemusik – en trend jag som musiker välkomnar. Konstverket är musiken, inte inspelningen.
• ”Tänk om [illegal fildelning] skulle drabba er. /.../ Tycker ni att det skulle vara ok? Om ni svarar ja, uppmanar jag er att jobba gratis.”
Ur artistsynpunkt finns det tre typer av människor: 1) fans, 2) potentiella fans och 3) icke-fans:
1) Fans betalar i exakt den mån de har råd, varken mer eller mindre. De kommer på konserter och betalar för skivor. De fildelar allt de inte har råd med – men kompletterar oftast samlingarna med ”legala” kopior senare. Deras fildelning kan alltså inte skada artisten. Nästan alla artister utom Metallica förstår detta.
2) Potentiella fans har hört för lite. De föredrar fildelning och gratisspelningar tills de bestämt om de är fans eller inte. Under tiden bidrar de (till exempel via fildelning) till att andra kan göra samma sak. Dessa människor är alltså både potentiella kunder och ger gratis reklam på samma gång.
3) Icke-fans gillar inte musiken. De lägger inte en krona på vare sig spelningar eller skivor hur man än gör – men kanske laddar de ner musiken ändå, bara för att kolla vad det är. De utgör alltså ytterligare en möjlig gratis PR-kanal, fast de inte ens är potentiella kunder.
För övrigt kan jag upplysa om att gratisjobb inte är något främmande för oss musiker – det krävs till exempel normalt mängder av gratisspelningar bara för att göra sig ett namn.
Att börja se inspelad musik primärt som promomaterial och fildelning som gratis PR istället för som förlorad inkomst är faktiskt det enda vettiga att göra.
