Det är på uppdrag av Stadskansliet och sociala resursförvaltningen som Uppsalaprofessorn Roger Andersson tillsammans med sina medarbetare kartlagt Göteborgs segregationsmönster under de senaste tio åren. I övrig media har resultatet från studierna beskrivits som att segregationen ”ökar”, vilket Roger Andersson säger är en lätt förenkling av utfallet.

– Mönstren för segregering är egentligen ganska stabila och det finns till och med fallande segregationsindex för flera etniska grupper, exempelvis bosnier och iranier. Men däremot kan man konstatera att det sker en social polarisering som fördjupas, där skillnaden mellan fattiga och rika är kraftig.

Självsegregeringen i rika stadsdelar kombinerat med de mekanismer som styr bostadsval och sysselsättning för mindre bemedlade och nyanlända svenskar spelar in i synen på staden.

– Polariseringen styr hur människor värderar sin stad och sina bostadsområden.

Dario Espiga är ordförande i sociala resursnämnden och deltog i samband med att studien presenterades i ett samtal om bostadssegregationen. Espiga säger att resultaten i rapporten ”bekräftar det vi alla trodde.”

– Det är inte konstigt att polariseringen ökar egentligen, och det verkar inte bli bättre. Nu måste vi naturligtvis välja att tänka mer på våra egna processer kommunalt och hur vi kan göra för att styra vår egen allmännytta.

Statistiken i studien är talande. Över hälften av bostadsområdena i Göteborg består till 90 procent eller mer av en enda boendeform. Mer än 85 procent av de som bor i egnahem – det vill säga villa eller radhus – bor i områden som bara består av just den boendeformen. Här är Göteborg närmast unikt bland svenska storstäder. Roger Andersson har tidigare gjort liknande studier för Stockholm och Malmö och säger att jämförelser är vanskliga, men att utvecklingen går att härleda till de starka lågkonjukturerna i början på nittiotalet. Göteborg har inte hämtat sig ännu.

– Sysselsättningen i Hjällbo föll från 60 till 20 procent på några år. Den utvecklingen kan man kanske kalla katastrofal. Ur ett arbetsmarknadsperspektiv kan man se en koppling till den situation vi befinner oss i nu – de som är nyanlända och har svagt fotfäste på arbetsmarknaden ryker först, säger Roger Andersson.

Det finns dock ett gott exempel även här – Gårdsten. Stadsdelen där bostadsdiversifiering och socialekonomiska insatser över de senaste tio åren i en studie förra året visade sig ha lett till en samhällsekonomisk vinst på 300 miljoner, nämns som en förebild. Där motsvarar inflyttade och utflyttade varandra i fråga om sysselsättning. I Gårdsten var det allmännyttans företag Gårdstensbostäder som tog initiativ till upprustningen, men Roger Anderssons rapport frigör inte de privata fastighetsägarna från ansvar. Och perspektiven måste breddas till att inkludera hela staden.

– När man diskuterar segregation hamnar man lätt i ett mönster där man bara talar om enskilda stadsdelar. Jag upplever att studier som den här kan leda till en annan diskussion där man ser större tydligare samband inte bara tilll staden utan till hela regionen, säger Pia Borg på stadskansliet, som varit kontaktperson för rapporten.

Hur tänker ni använda materialet?

– Det är ju inte så att vi inte vetat att Göteborg är en segregerad stad. Däremot har vi tidigare inte haft en så djup genomgång av de mekanismer och faktorer som genererar segregation. Frågor kring segregation är väldigt komplexa, vilket jag tycker att den här studien tydliggör på ett bra sätt.

Att diversifiera bostadsområdena i Göteborg är en lösning som ofta diskuterats.

– Självklart måste vi ha blandat boende, men det viktigaste är de sociala faktorerna som spelar in. Är du fattig eller rik, har du arbete eller inte – i slutändan är det det som gör den stora skillnaden, säger Dario Espiga, som menar att studien gör honom optimistisk.

– Det känns skönt att vi är på rätt väg i Göteborg.

Men i rapporten står det att polariseringen ökar?

– Ja, men vi har valt en linje med beblandad bebyggelse, mer villor där det i dag bara finns hyresrätter till exempel.

I januari i år inleddes projektet S2020, där det är tänkt att sociala frågor ska föras upp på den kommunala agendan. Segregationen och arbetet mot den är en viktig del av projektet. Men huruvida den nya studien kommer påverka arbetet i någon riktning vill Dario Espiga inte säga ännu.

– Rapporten väcker många frågor, vilket ju var hela tanken. Nu måste vi hitta sätt att gå framåt.