Jag anställdes av Condeco i mars för extraarbete under mina studier. Jag hade även uttryckt en önskan att jobba kvar under sommaren och höstterminen. Jag fick genomgå ett provarbetstillfälle, en introduktionskurs och en kaffekurs innan jag påbörjade min anställning på Condeco Avenyn. Jag fick fort lära mig vad arbetet innebar med stress, tunga lyft, många övertimmar och stränga krav på serviceutövande.

När jag fick beskedet om att den operativa chefen på Condeco, Christian Carlsson, tagit beslutet att inte förlänga min extraanställning blev jag chockad. Jag hade tagit mitt arbete på allvar och med stor noggrannhet och omsorg skött mina arbetsuppgifter. Jag ställde ofta upp på övertid och ansträngde mig för att göra gästerna nöjda. Jag hade aldrig trott att man kunde få sparken från ett arbete man skött väl. Christian Carlsson arbetade med mig under tre tillfällen under som mest tre-fyra timmar. Jag var förvånad över att han ansåg sig ha tillräckligt med underlag för att ta beslutet om mitt avsked. Jag kände mig mycket förödmjukad och kränkt över att inte få en anledning till det tagna beslutet.

När jag kontaktade Christian Carlsson för att få veta på vilka grunder han tagit sitt beslut var han inte tillgänglig. Han har ännu inte kontaktat mig.

Under min anställning på Condeco trivdes jag mycket bra med de andra i personalen. De är alla tjejer och killar som tillsammans jobbar hårt för att ge gästerna god service. Jag vet att de sliter med onda ryggar, pipande öron, trötta ben och fötter. Det första min kollega säger när hon fått nyheten om mitt avsked är ”men du ler ju mot kunderna!”. Jag menar att svaret är symptomatiskt på en extrem och osund syn på service som genomsyrar företaget från ägaren Eva Olsson och vidare ner till undre chefer, en syn vilken går ut över deras anställda.

Vid anställningstillfället blev jag tillhandahållen en mapp med en lång text kring vikten av leenden, att få kunden att må bra och känna sig betydelsefull. Jag är starkt kritisk till det extrema kravet på leenden vilken ställs av ledningen på Condeco. Det är oerhört kränkande och förminskande att sparka sin personal vilken har mycket tunga, stressiga och ibland smärtsamma arbetsuppgifter, för att de inte ler. Det är att kräva att vi inte bara ska sälja kaffe och muffins utan även våra känslor. Det är att begära att en del av våra kroppar ingår i tjänsteutövandet.

Efter en rad artiklar i tidningen GT där Condeco kritiserats för sin personalpolitik svarar Eva Olsson, ägare och vd, med en debattartikel (27/3) där hon förvarar sin personalpolitik och förklarar sin syn på serviceutövande. Denna artikel fanns i personalrummet på mitt arbete för alla anställda att läsa. Bland annat menar Eva Olsson att vi bör lära oss av thailändare, eftersom de har det ”i hela sitt DNA att tjäna andra människor, även när dom själva har det svårt”.

Jag finner denna formulering djupt obehaglig och förvånas över Eva Olssons oförståelse inför det beroende människor i Thailand har av turistindustrin och att det är detta beroende och även det skeva förhållande av maktfördelning mellan vår rika del av världen och den fattiga som resulterar i deras nästintill självutplånande serviceutövande. Men det är just detta som är så djupt obehagligt och kränkande med Eva Olssons förståelse av service. Det handlar inte om ett spontant och glädjefullt utövande av anställda som känner trygghet och förtroende för sina överordnade. Det handlar istället om ett maktlöst serviceutövande där du förväntas förödmjuka dig trots din mycket stressiga och ansträngande arbetsklimat. Ett utövande som bygger på att du inte får vara människa med mänskliga behov.

När jag blev anställd började jag tidigt upptäcka saker med företaget som oroade mig. Vid mitt första provarbetstillfälle rusar en anställd ner i omklädningsrummet och förklarar upprört att hon önskar avsluta sin anställning på Condeco eftersom att hon inte längre orkade med hur de behandlade henne. Jag fick även prata med en vän till en vän som slutade på Condeco eftersom hon upplevde att hennes platschef talade illa om henne och behandlade henne nedsättande.

Min anställning präglades från första början av en usel kommunikation mellan cheferna på högre nivå och min platschef. Jag uttryckte tydligt att jag endast kunde arbeta på helger och vissa kvällar och att jag önskade kunna kombinera arbetet med mina heltidsstudier. Detta skulle inte vara ett problem, fick jag veta. När jag märkte att jag redan från början fick mer tider än vad jag kunde hantera, då jag inte ville att mina studier skulle bli lidande, upptäckte jag att min platschef inte visste att jag var student och extraanställd.

Jag ställde mig även kritiskt till att man på Condeco utdelar diplomet ”månadens anställda”. Den uppges vara till för att ”uppmuntra duktiga medarbetare”. Jag menar att diplomet endast är del i en kränkande personalpolitik, vilken uppmuntrar de anställda att tävla om vem som ler mest mot kunderna. Jag är inte intresserad av att konkurrera med mina arbetskamrater, utan jobba tillsammans med dem för att tillsammans underlätta för varandra och tillsammans göra vår arbetsdag så bra som möjligt.

Jag finner det djupt ironiskt, att ett företag vilken använder sig av så mycket Fair Trade-produkter, vilket har till syfte att stärka arbetares rätt i tredje världen, tar så illa hand om sina anställda i det egna landet. Jag anser att denna typ av personalpolitik är djupt oroande och vill inte acceptera att detta får gå till på detta sätt utan åtgärder. Vi behöver säkra anställningar, och vi förtjänar att behandlas med respekt.