Språkhistoriskt sett har vårt begrepp att bo (kursivt)sitt ursprung i det engelska to be (kursivt), att vara. Det är nödvändigt att vi hanterar våra bostäder med stor omsorg och med känsla för att boendet är en väsentlig del av vår tillvaro. Bostaden bör inte fungera som en vara, som vilken annan som helst på marknaden. I jakten på ökande vinster har fastighetsägarna fått vittring på högre hyror genom att vädja till EU om den föregivna rätten att slå mynt av boendet. I Sverige är boendet en integrerad del av de sociala reformer, som gett tillvaron här en viss trygghet.

Sociala reformerna som försvinner till förmån för en valfrihet som hela tiden gynnar de som har gott om pengar och inflytande. Solidaritet och ekonomisk rättvisa byter plats med egoism och ekonomiskt förtryck. För att leva måste du konsumera.

En del av samhällslivet som ännu inte helt överlämnats till marknadskrafterna är vårt boende. Hyrorna sätts efter förhandlingar mellan hyresgästföreningarna och fastighetsägarna. Man utgår från bruksvärdesprincipen – lägenheterna ska ha det värde hyresgästerna anser är riktigt. Det innebär i allmänhet att lägenheternas läge och standard avgör hur hög hyran blir. Värderingarna är olika när det gäller att bedöma vilket genomslag läget i staden ska ha på hyran. I någon mån har bruksvärderingarna av hyrorna inneburit att man kunnat bo till jämförelsevis rimliga hyror även i innerstaden.

Vad som hotar är att den otyglade lönsamheten på hyresmarknaden ska bestämma. Du ska betala för att få den lägenhet som bekräftar din sociala ställning och ekonomiska kapacitet i samhället.

I centrala förhandlingar har man döpt en variant av bruksvärdeshyran för kvalitetshyra eller systematiserad hyra. Kvalitetshyra innebär att fastighetsägare och hyresgästförening tillsammans gör en inventering av bostadsbeståndet hos en stor fastighetsägare och använder resultatet för att bestämma vad hyran ska vara.

Hyresgästföreningen framhäver att det handlar om att sätta rättvisa hyror, det vill säga att likvärdiga lägenheter ska ha samma hyra. Det är alla också med på. Då läget i staden förs in som grund för värderingarna innebär det i huvudsak att centralt belägna lägenheter får högre hyror och att lägenheter i stadens utkanter får lägre hyror. Långtidseffekten blir ökad segregering. Solidaritet och ekonomisk demokrati försvinner även inom boendet. Parterna i hyresboendet är i praktiken inne på en form av marknadshyressättning.

När hyran höjs och en människa känner sig tvingad att flytta har det inte så stor betydelse att höjningen kallas differentiering, kvalitetshyra eller systematiskt satt hyra. Att det är läget i staden som avgör, innebär bara den bittra vissheten att fastighetsägaren får mer hyrespengar utan att behöva göra någonting för att förbättra boendet.

Jämförelsevis centrala stadsdelar i Göteborg står nu inför en andra omgång ombyggnader, efter den ombyggnadsvåg som genomfördes under 1970- och 80-talen. Ombyggnaderna på 70-talet uppfattades som alternativ till rivningar, men kritiserades milt för de okänsliga åtgärder man genomförde. Stommarna blev kvar, detaljerna revs ut och försvann.

I ett utspel för några år sedan prövade det allmännyttiga bostadsföretaget Familjebostäder att försöka återställa det som försvunnit med kulturhistoriska ambitioner. I vår tid skulle de falska nytillverkade detaljerna leda till skyhöga hyror. Företaget lyssnade på hyresgästerna som fick igenom att kunna välja den omfattning av förnyelse hyresgästerna ville ha. Men inför framtiden verkar företaget vilja återgå till en jämförelsevis omfattande ombyggnad som inte är nödvändig och som för många hushåll leder till tvånget att flytta.

Det är alltså nödvändigt att kämpa om varje badrum, varje fönster, varje källarutrymme, varje fast inredning. Alternativet till att byta ut och höja standarden är att underhålla husen kontinuerligt. Det finns en mänsklig lösning på dessa i grunden enkla problem:

• Låt hyresgästerna i hus, som ska byggas om, delta i förhandlingarna. De har förstahandskunskaper om husen där de bor.

• Möjligheterna att välja bostad och att ha besittningsskydd i sitt boende ska vara lika för alla.

• Slå vakt om din rätt att bo kvar.

De allmännyttiga bostadsföretagen bör tillämpa en självkostnadsprincip så att utrymme skapas för hyresgästernas initiativ och engagemang. Företagens ekonomi och driftsvillkor måste presenteras med större öppenhet. Underlag för tillit mellan företag och boende ska skapas så att allmännytta (kursivt) verkligen uppstår.

Miljonprogrammets lägenheter kommer också att byggas om. Hyresgästernas inflytande i dessa stadsdelar är lika viktigt som i förnyelsen av äldre miljöer.

Att bo är en viktig del av våra liv. Det finns och kommer att finnas orättvisor i boendet. Alla kan inte bo på södra älvstranden i Göteborg eller i Hammarby sjöstad i Stockholm. Men strävan (kursivt) i samhället ska vara att göra det möjligt för alla att kunna bosätta sig var man vill i en god bostad till en rimlig kostnad. Marknadshyror sätter denna strävan ur spel och leder till segregation efter hur hög inkomst man har.

Det måste det vara möjligt att påverka var man ska bo och vilken standard man vill ha. Du bestämmer inte själv när marknaden sätter gränser för din valfrihet.