Men jag behöver den där kunskapen som verkar så meningslös och världslig, eftersom det i grund och botten är mig det handlar om. Mitt liv, min situation, min jävla ambivalens gällande huruvida jag vaknar om morgonen med dödslängtan och 20 öre på kontot eller livsglädje.

För jag kan skratta hur mycket jag vill, jag kan skämta bort det jobbiga och tala mig ur vilken situation som helst, men jag kan inte sova på gatan då och då när jag inser att jag inte har råd att paya hyran.

Istället höjs hyrorna och skatterna sänks. Det finns inte en chans att såna som jag ska kunna överleva. Vi som hoppade av högstadiet för att vi blev utkastade ur hem och testamenten och som aldrig kom på en livsomvälvande produkt att patentera och tjäna pengar på. Bidragen minskas och jag lever på hoppet om att en dag få hopp om att leva igen. Den där gnistan, ni vet. Den är borta för längesen.

Och det här ger jag dig skulden för, Fredrik Reinfeldt. Det är du, ditt parti och de människor där ute som värnar om sitt eget bästa framför kollektivt välmående, som gör mitt samhälle till ett isärhälle.

Jag är en splittrad själ i sällskap av ett hjärta brustet av mänsklighetens likgiltighet. Jag skäms över mitt eget land, och jag tar till krig.

Fram till nästa val ska jag fortsätta demonstrera, propagera, artikulera mina åsikter och sprida folkets röst. Jag vet att jag har folket med mig.

Vi kanske aldrig har träffats förut, aldrig har hört talas om varann eller delar samma intressen. Men vi pressas ju allihop under den borgerliga handens potatispress. Och det är upp till kamp.

Jag förklarar krig. Ge oss vår frihet tillbaka. För jag har Babylonsjukan.