Lång väg från återvunnen tidning till ny | Stockholms Fria
Eva Olsson

Fördjupning


Eva Olsson
Fria Tidningen

Lång väg från återvunnen tidning till ny

Genom att konsumenten sorterar sitt återvinningsbara avfall kan återvinningsprocessen börja. Men vägen från insamlingsbehållarna och tillbaka till konsumenternas hand är krokig. Flera hundra företag arbetar tillsammans för att varje materialslag ska hamna på rätt plats och återvinnas.

I Näsbyn i Kalix står en lastbil på tomgångskörning framför sju containrar. En stor kran med kraftiga gripklor sträcker sig mot en av dem. Hit går många Kalixbor för att lämna sitt avfall och varje förpackningsslag har sin egen behållare. Stålklorna för ner containern i bilens fraktutrymme, botten öppnas och Näsbybornas returpapper hasar ner. Avfallshanteraren Per Johansson hoppar ner från kranens styrningsplats och upp i förarsätet. Det är lång väg kvar tills Kalixbornas gamla tidning kan återvända som ny.

Alla företag som producerar en förpackningsvara lyder under producentansvaret och ska se till att deras produkt samlas in och återvinns då den är förbrukad. För att få ett bra system skapade företagen flera materialbolag som tillsammans ingår i Förpacknings- och tidningsinsamlingen, FTI. I dag ingår ungefär 95 procent av Sveriges företag som producerar en förpackningsvara i FTI. I organisationen ingår också flera underleverantörer som står för transporterna av avfallet och har ansvar för insamlingsstationerna. Ett av dem är IL Recycling som kör Kalix retur- och wellpapp.

 

Per Johanssons lastbil närmar sig Luleå. Han svänger in mot industriområdet ute vid Kallax och in genom en stor grind som tillhör Luleå Renhållnings insamlingsanläggning. Bilen kör in i en stor hall där mängder av meterhöga samlingar av tidningar och kartong är utspridda över golvet.

Per Johansson backar in i hallen. Lastbilens bakdel öppnas och returpappret väller ner över golvet. En liten plastburk trillar också ner på golvet i högen av tidningar och kartong.

– Det får vara lite fel. Det där tas om hand senare i kedjan, förklarar Kjell Olsson som är driftchef på Luleå Renhållning.

I nästa rum har en traktor samlat ihop en stor hög av returpappret som nu åker upp längs ett stålband. Det för pappret vidare upp till en behållare och pappret kommer ut som hoppressade, rektangulära balar.

 

Mellan 1998 och 2007 ökade materialåtervinningen med 725 000 ton i Sverige och förra året återvanns hela 79,6 procent av alla förpackningar som sattes ut på marknaden. Det som återvinns mest är glas där hela 93,6 procent återvanns förra året.

 

Men Per Johansson, som har ansvar för statistik, löner och fakturakontroll på Svensk Glasåtervinning, berättar att det kommer in en del plast, metall och annat till förädlingsstationen i Hammar där hela Sveriges glas återvinns. Det avfall som kommer fram har inte genomgått någon mellansortering utan det är det som Kalixborna och Sveriges övriga befolkning har slängt i glascontainrarna som når anläggningen. Men det är få gånger per år som lasten blir helt underkänd. Då får inte entreprenörerna betalt för avfallet utan får själva betala deponering av lasten. Om det är mycket blandat glas tar de emot lasten men betalar inte för det.

– Om lasten underkänns är det ofta entreprenörerna som har varit slarviga och lastat fel eller på något sätt gjort fel så att skräp hamnar i lasten, säger Per Johansson.

 

Det vanligaste felet som konsumenterna gör är att de lämnar dricksglas, spegelskärvor och porslin i glascontainern.

– Gör konsumenten fel är det svårt att rätta till det senare. Entreprenören kan rätta till det lite genom att sortera bort det större skräpet. Men är det över två till tre procent färgat glas i containern med ofärgat glas eller över tre till fyra kilo porslin så är lasten förstörd, säger Per Johansson.

Det lättaste att rensa bort är metall och plast. Med hjälp av maskiner som gör genomlysning på materialet och fototeknik kan fel avfall tas bort. Det finns också en maskin som kan avlägsna magnetiskt material som kapsyler och metallock.

 

Per Johansson funderar ett tag då han får frågan om återvinningen har blivit bättre. Så suckar han och säger:

– Det kommer in mer glas och det sker mer hushållsnära hämtning. Kvantiteten har ökat men inte kvaliteten. I Sverige och de länder som har hög återvinning får vi in mycket keramik och porslin medan det är lägre i länder som inte har lika hög återvinning. Men det är klart att det är bra att fler återvinner, säger han.

 

Återvinningsprocessen består av många komponenter för att den ska fungera. Ansvarsrollen innefattar främst konsumenterna men också kommunerna, Förpacknings- och tidningsinsamlingen (FTI), underentreprenörerna och återvinningsföretagen.

Peter Ingvarsson är informationsansvarig på serviceorganisationen FTI.

– När en kommun är dålig på att återvinna beror det främst på politiska skäl. Till exempel större kommuner som Stockholm har vi haft stora problem med. Nu ska det anläggas 100 nya miljöstationer där. Vi har hållit på sedan 1995 för att få Stockholm att anlägga de nya stationerna. Problemet är att många kommuner ser det som en serviceåtgärd medan vi ser det som en miljöåtgärd, säger han.

Peter Ingvarsson tror att de förändringar som kan skapa en bättre återvinning måste göras inom kommunerna. Bland annat tycker han att kommunerna måste få en tydligare byråkrati, ge ut bättre information och stödja kommunmedborgarna att källsortera sitt avfall.

 

Även återvinningen av plast har i Sverige ökat mycket. År 1998 återvanns bara ungefär 15 procent av den insamlade plasten och 16 procent energiutvanns. Förra året återvanns 30,5 procent av plastförpackningarna och 29,5 procent energiutvanns. Sedan en tid tillbaka har Kalix och flera andra kommuner infört två insamlingstunnor för plast. En för hårdplast och en för mjukplast. Hårdplasten återvinns vid en anläggning i Lanna, i Lekebergs kommun, medan mjukplasten körs till en cementanläggning på Gotland. Där bränns mjukplasten och blir till energi i produktionen.

– I dag är det bara 100 kommuner i Sverige som bränner sin mjukplast och vi jobbar successivt med att fler och fler ska återvinna den, säger Peter Ingvarsson.

 

På Luleå Renhållning har balarna med Kalix returpapper dränkts bland balarna från flera av Norrbottens kommuner. Nu ligger de och väntar på att bli upphämtade av nästa entreprenör för att köras vidare neråt landet. Pappret samlas ihop och åker över 140 mil i lastbil till Hyltebruk i Småland. Där lastas balarna av och förs in i en stor trumma som kan liknas vid en tvättmaskin där det silas ner. Plast och annat material som inte hör hemma där silas bort och det tillförs nya pappersfibrer. Pappret mjuknar upp och görs om till nytt.

Varje dag kör flera hundra av FTI:s underleverantörer kommunernas återvinningsbara material till Sveriges alla insamlingsstationer och återvinningsanläggningar. Om tidningen återvänder som ny så beror det på konsumenternas val att lämna den gamla tidningen i rätt behållare för att starta återvinningsprocessen.

ANNONS

Rekommenderade artiklar

Styrmedel ska få oss att välja miljörätt

År 2007 uppmättes den högsta globala koldioxidhalten någonsin. Nu mer än någonsin börjar fler och fler få upp ögonen för vad som väntar oss om vi inte minimerar utsläppen av växthusgaser. Enligt Jessica Cederberg Wodmar, Naturvårdsverket, kan man faktiskt börja se ett trendbrott när det gäller konsumtionen. Det svenska folket har börjat ändra sitt beteende. Frågan är vad som påverkar hur vi väljer.

Fria.Nu

”Deprimerade pappor berättar inte för någon”

Att nyförlösta mammor drabbas av depressioner är ganska vanligt, men att också många nyblivna pappor mår dåligt är inte lika känt. Fria samtalar med forskaren Elia Psouni om papporna som faller mellan stolarna hos vården.

Fria.Nu

”Bilden att medierna mörkar stämmer inte”

Att medierna mörkar negativa effekter av invandring hörs ofta i den offentliga debatten. Fria samtalar med journalistikprofessorn Jesper Strömbäck som har undersökt saken och i en ny rapport kommit fram till att så inte är fallet.

Fria.Nu

© 2021 Stockholms Fria