I SVT:s Uppdrag Granskning sändes i mars ett reportage om laxodlingar i Chile i skuggan av framgångssagan för den norska fiskindustrin. Norska och chilenska fiskfoderföretag dammsuger havet utanför Chiles kust på fisk som istället för att bli människoföda går till fiskfoderindustrin. Haven töms därmed på matfisk och laxodlingarna förorenar vattnet vilket gör att små kräftdjur och andra organismer, som bidrar till det normala fiskbeståndets fortlevnad, inte kan överleva. Resultatet är en social och ekonomisk katastrof. Kustfisket håller på att dö ut i Chile och många yrkesfiskare har fått sitt levebröd förstört. Samtidigt blomstrar den norska fiskindustrin och norskodlad lax säljer som aldrig förr.

Detta är inte ett unikt exempel på hur europeiska företag vinner ekonomiska framgångar på utvecklingsländers bekostnad, i detta fall i Latinamerika. I Sverige har Stora Ensos skogsbruk och eukalyptusplantager i Brasilien väckt starka protester precis som byggjätten Skanska som varit inblandad i kontroversiell oljeutvinning i Ecuador. Samtidigt som europeiska företag bedriver oetisk verksamhet som missgynnar lokala näringsidkare och miljön i Latinamerika driver EU på hårt för ytterligare handelsliberaliseringar för att underlätta för europeiska storföretag. Ändå är tanken att Sverige ska bidra till en hållbar utveckling och till rättvisa handelsrelationer, bland annat manifesterat i den, av svenska riksdagen antagna, propositionen för global utveckling, 2003.

Hur går det ihop? Nej, just det, det går inte ihop. Just nu pågår förhandlingar om associeringsavtal mellan EU och Latinamerika. Associeringsavtal är de mest långtgående avtal som EU sluter med länder eller grupper av länder. Avtalen vilar på tre ben: politisk dialog, utvecklingssamarbete och handel. Handelsfrågorna är de centrala i avtalen.

Den sjätte förhandlingsrundan mellan EU och Centralamerika (Costa Rica, Guatemala, Honduras, Nicaragua och El Salvador) hölls den 26–30 januari 2009 i Bryssel. Förhandlingarna med den Andinska gemenskapen (Colombia, Peru, Bolivia och Ecuador) har legat på is sedan sommaren 2008 eftersom det andinska blocket varit splittrade i diverse olika frågor. Medan Colombia och Peru är för en snabb handelsliberalisering inom olika sektorer är Ecuador och i synnerhet Bolivia för en utvecklingsmodell där länderna själva har möjlighet att skydda viktiga och bräckliga näringar. Ecuador och Bolivia värnar om vikten att skydda till exempel det egna jordbruket, naturresurser och tjänstesektorn, såsom vatten och hälsa, och är i större utsträckning emot privatiseringar.

Mellan den 9–13 februari i år startade förhandlingarna om ett bilateralt handelsavtal mellan EU och Colombia, Peru och Ecuador, där delarna om politisk dialog och utvecklingssamarbete lämnas utanför. Bolivia är nu det enda land som fortfarande ställer sig utanför förhandlingarna med EU. Målet är att de båda avtalen ska vara färdigförhandlade nu i juni.

Det är lätt att ta till sig ett tv-reportage om laxfiskets konsekvenser i Chile. Men det är inte så lätt att sätta sig in i EU:s byråkratiska process och förstå vad associeringsavtalen mellan EU och Latinamerika kommer att innebära och få för konsekvenser. Intresset och kunskapen hos våra folkvalda för dessa frågor har än så länge varit mycket begränsat. Debatten har varit minimal i Sverige och i övriga Europa, vilket är högst förståeligt. EU-kommissionen är extremt förtegen, dokumenten är hemligstämplade och några fungerande mekanismer för insyn och inflytande för parlamentariker och civilsamhälle finns inte. Kritiken mot associeringsavtalen från det civila samhället och från många organisationer har varit stort, inte minst mot bristen på insyn och möjligheterna att påverka den politiska process som ligger bakom avtalen. Många befarar att konsekvenserna av avtalen kommer att bli mycket allvarliga för Latinamerikas småbrukare och bönder då de har svårt att konkurrera mot europeiska producenter.

EU:s jordbruks- och fiskepolitik påverkar vår egen hälsa liksom hela planetens hälsa då havet täcker 71 procent av jordens yta. Denna fråga har fått mycket uppmärksamhet under valkampanjen till Europaparlamentsvalet inte minst genom Miljöpartiets andrakandidat Isabella Lövin. EU:s aggressiva handelspolitik visavi länder i Latinamerika är däremot en fråga som inte uppmärksammats. Enligt en ny rapport, Lyckta dörrar, som belyser svenska beslutsfattares kunskap om de pågående förhandlingarna om ett associeringsavtal mellan EU och Latinamerika som Latinamerikagrupperna har genomfört, framkommer att kunskapen hos våra folkvalda i Europaparlamentet, EU-nämnden och i utrikesutskottet om dessa frågor, något förvånande, är helt eller tämligen bristfälliga.

Vi efterlyser mer information och dialog kring dessa avtal som Sverige kommer att vara en del av om de blir verklighet. Det är dags att dessa frågor lyfts upp på den politiska agendan här i Sverige. Det borde ligga i politikernas eget intresse att skapa opinion och debatt kring dessa frågor.

Latinamerikagruppernas lokalgrupp i Göteborg