Enligt patafysiken är allt undantag, men undantaget från undantagen är regeln och universum är ett undantag från sig själv. Komplicerat? Det är ingen enkel uppgift Nystrand tagit sig an. I denna ordentligt omarbetade magisteruppsats som transformerats till en fantastiskt vackert formgiven bok – med omslagsbild av Jarry själv – får vi följa Nystrands resa genom patafysikens labyrinter: från titelns antikvariat i Visby vidare till Rönnells antikvariat i Stockholm, från Claes Hylinger via Alfred Jarry, Raymond Queneau, François Rabelais, dadaismen och surrealismen, tillbaka till Jarry och doktor Faustroll för att därefter återvända till Hylingers hemliga sällskap.

I det inledande kapitlet skriver Nystrand om riskerna för begränsning och om faran att ”för säkerhets skull” råka kopiera vad andra redan tyckt och tänkt just på grund av det svårgreppbara i patafysikens natur. Han håller sig stundtals ifrån detta, men när det gäller de litterära sammanhangen, föregångarna och förutsättningarna för uppkomsten av denna pseudovetenskap redovisas vedertagna – men regelrätta – missuppfattningar, framför allt vad gäller surrealismen. Här varvas enkla handboksfakta med onyanserade bilder av den ursprungliga parisiska surrealistgruppen och osanna påståenden som att den sista surrealistgruppen upplöstes 1969. Men denna tröttsamma bild – som Nystrand alltså inte är ensam att anamma – verkar vara närmast orubblig i det allmänna medvetandet.

Trots allt är det här en ganska intressant vandring genom Hylingers trilogi om det hemliga sällskapet och patafysiken, som fungerar bäst när Nystrand spekulerar och funderar. I slutändan låter han dock bli att belysa vissa mörka hörn med förklaringen att ”svaret väger alltför lätt mot mysteriet”. Tjusningen med patafysiken är ju just att den – precis som medlemmarna av Hylingers hemliga sällskap – är ”mycket svårt att upptäcka - och samtidigt mycket lätt”. Varken jag eller Nystrand vill ha alla svar.