Många arbetarfamiljer hade väl redan haft svårt att klara sin ekonomi. Arbetsmiljön var också farlig, och det förekom barnarbete. Det är dokumenterat att en av arbetarna hade jobbat i ett sågverk sedan han var sju år gammal.

En strejk utbröt alltså 1879. Som mest deltog mellan 5 000 och 6 000 arbetare från 22 sågverk i strejken. De styrande tillkallade militär, som omringade de strejkande. Dessbättre sköt man inte ihjäl några arbetare den gången. Men arbetarna ställdes inför hot om avsked och vräkning och efter tio dagar blev de tvungna att avbryta strejken.

Situationen i Sundsvall 1879 har väl vissa likheter med vår tid, då mängder av anställda blir avskedade. Men arbetsmiljön i Sverige och andra västländer har ju blivit mycket bättre än för 130 år sedan.

Många företag låter emellertid produktionen ske i länder där lönerna är mycket låga och där det i många fall förekommer barnarbete i farliga och osunda arbetsmiljöer. Ett exempel: i Sverige finns det ju mycket sten och väl fungerande stenindustrier, men ändå importeras mycket gatsten från Kina. I gamla tider fick många stenarbetare silikos (stendammslunga) till följd av stendammets halt av fri kiseldioxid med mera. Risken för silikos har väl eliminerats i svenska stenindustrier. Men arbetsmiljön för en del andra länders stenarbetare lämnar fortfarande mycket i övrigt att önska.

Man skulle kunna säga att vi har exporterat de låga lönerna och den dåliga arbetsmiljön. Följden av detta: bland annat arbetslöshet här i Sverige och långa och miljöförstörande transporter. Knappast en önskvärd utveckling!