Det är ganska lätt att finna orsaker till den senaste tidens ungdomsbråk. Det behövs inga vetenskapliga undersökningar (förresten finns det ju redan) och ingen skarpare hjärna för att förstå varför det hände just nu.

Det finns en permanent vrede och ett grundmurat missnöje bland unga människor (inte bara bland dem förresten, utan också bland äldre) i arbetarklassen, i våra miljonprogramsförorter, vare sig de heter Backa, Biskopsgården, Tynnered, Rosengård eller Tensta.

Denna vrede är baserad i vad som upplevs som växande orättvisor och växande klyftor. Orsaken till dessa är den borgerliga politik som förs av den nuvarande regeringen och som förts under en längre tid även av tidigare regeringar, med privatiseringar, nedskärningar och överföringar av resurser från fattiga till rika.

Och enligt de undersökningar som finns är det just den ökande ojämlikheten och ojämlikheten i sig som skapar missnöje.

För det andra så inträffade upploppen under den klassiska upploppsperioden. När föräldrar och vuxna har börjat arbeta och skolan inte startat ännu. Det vill säga under den aktuella perioden finns det en sämre social kontroll över ungdomar och barn. Sverige har haft upplopp under denna period sen 1950-talet i stort sett varje år. I olika städer och på olika platser. Egentligen är det två perioder. En i början av sommaren också.

Ofta behövs också en utlösande orsak. En händelse som man blir heligt förbannad över. I Backa tycks detta ha varit ett polisingripande den 10 augusti som upplevdes som en provokation och som ett övergrepp. Nyckelordet här är att det upplevdes som ett övergrepp. Till och med polisen har erkänt att detta kan ha varit den utlösande orsaken. I Rosengård i december var det stängningen av en moské samt polisövergrepp som var själva utlösaren.

Oroligheterna i andra Göteborgsförorter kan förklaras med det permanenta missnöjet och spridningseffekten och den sämre sociala kontrollen under perioden före skolornas start.