Debatt


Abdel-Qader Yassine
Uppsala Fria

Walt Disneys Ankeborg –

En bitande attack på den heliga ankan i seriernas värld har blivit lite av en best seller, trots en allvarlig ideologisk inriktning. ”Hur man läser Kalle Anka” beskrivs som ett ”klassiskt arbete om kulturimperialism”, och har getts ut i 18 latinamerikanska utgåvor, översatts till 20 språk och sålts i mer än en miljon kopior.

Hur man läser Kalle Anka” är ett imponerande bidrag till den tredje världen som avslöjar USA:s mest perversa export – Walt Disney. Naturligtvis är inte denna spridning imponerande i jämförelse med ankornas. Kalles serietidningar publicerades i 70 olika länder och han kacklar i tv på 46 språk.

– Hur kommer det sig att ”infödingarna” alltid ger sina rikedomar till de invaderande ankorna?

– Varför finns inga föräldrar i Kalle Anka?

– Vad gör Knatte, Fnatte och Tjatte i Vietnam?

De som ställer dessa frågor, chilenska kritikern och författaren Ariel Dorfman, och den belgiske sociologen Armand Mattelart, skrev boken under upprinnelsen av den chilenska revolutionen 1971, innan den blodiga fascistkuppen drev dem båda i exil.

Åtskilliga översättningar och nyutgåvor följde under 2004 då Kalle Ankas sjuttioåriga födelsedag firades.

Boken skalar av höljet av oskuld i Walt Disneys Ankeborg. Avslöjad är den amerikanska ideologin därunder. Mer än halva tiden letar ankorna efter guld – vanligen på exotiska platser där det är legitimt att slå dank bland lättjefulla dumma ”infödingar”.

I Disneys värld finns bara de som styr, och de som låter sig styras. Å ena sidan ankorna och å andra vildarna och alla stygga.

Seriernas värderingar tillhör vit manlig medelklass. Resten är mindervärdigt eller finns bara inte där.

Ariel Dorfman och Armand Mattelart ställer frågorna på sin spets: Var, frågar de sig, finns arbetarna beskrivna i Kalle Anka-serierna? Vem tillverkar de materiella nödvändigheterna som Kalle och hans släktingar omger sig med?

I Disneys värld faller saker och ting bara från skyarna. I en serie börjar det att regna guld. I en annan råkar oräkneliga skatter bara ligga på stranden.

Arbetarna fattas, för de passar inte i en drömvärld, där medelklassen lever lycklig på frukterna av arbetare som de aldrig ser.

Detta mönster återspeglas exakt i organisationen av Disneys själva företag. Walt Disney tog all ära för Disneyskapelserna medan idéerna i själva verket växte fram i hans studioteam, vars namn aldrig fanns med på någon av produkterna. Walt Disney själv kunde inte ens rita.

Disney stal litteratur friskt. Han tog Peter Pan från Barrie och Djungelboken från Rudyard Kipling. Men han jagade var och en in i döden som misstänktes för att ha ”stulit” hans produkter.

En konstnär som offentligen drev med Disneys serier förevigar temat om de superrika som exploaterar de fattiga, de starka som förtrycker de svaga. För trots allt är nyckelordet i den fria marknadens samhälle ”den starkes överlevnad.”

Således, medan arbetarna inte existerar, kan samhällets övriga oönskade klassificeras i redan färdiga, lätt igenkännbara karaktärstyper.

Exempelvis förlorar alltid den typiska ”stygge”, det vill säga Björnligan, som även är dum, ful, när han konfronteras med ankornas överlägsna och moraliska natur.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Palestina – landet FN glömde

Jordens folk har genom FN tillerkänts självbestämmande. Det innebär att de ska få välja sina egna regeringar. Genom åren har FN försvarat denna rätt för alla – utom palestinierna. Abdel-Qader Yassine har ett förslag. Lös konflikten som frågan om Namibia löstes 1966.

Debatt
:

Är public service-anställda bättre på att googla?

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar.Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon de Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Sargon de Basso är av åsikten att berörda mediekanaler fyller en viktig funktion eftersom han anser att de är de enda som har någorlunda hederlighet och ansvarskänsla. Här delar Jens Ganman med sig av varför han snarare tycker att de statligt stödda mediebolagen helt har spelat ut sin roll.

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2026 Stockholms Fria