Som ett led i det pågående översiktsplanearbetet har 1500 uppsalabor yttrat sig över hur man vill att Uppsala ska utvecklas. De fyra områden som flest personer tagit upp är:

– Bevara och utveckla stadens grönområden

– Utveckla kollektivtrafiken, spårburen kollektivtrafik

– Få bort biltrafik från innerstaden

– Bygg ut cykelvägnätet

Har Miljöpartiet fått totalt genomslag i sitt opinionsarbete eller har uppsalabornas vision alltid varit grön? De fyra områdena är i vilket fall identiska med de frågeställningar där miljöpartiet under lång tid satt hårdast politiskt tryck. Den borgerliga alliansen agerar samtidigt inom samtliga fyra områden helt i strid mot vad uppsalaborna vill se.

Beträffande Uppsalas tillgång till grönområden var Miljöpartiet ensamt om att rikta kritik mot den översiktsplan som antogs av kommunfullmäktige 2002. Människor behöver bostadsnära grönområden för att må bra. När en ny översiktsplan för staden antas 2010 måste därför trenden vara bruten. Inga ytterligare grönområden får exploateras, tvärt om måste fler områden ges skydd mot framtida exploatering. Miljöpartiet lyckades under förra mandatperioden få fullmäktigebeslut om att inrätta Lunsen och Stadsskogen som naturreservat. Föreskrifter rörande ett tredje naturreservatsområde, Årike Fyris, var färdiga för antagande hösten 2006, men den borgerliga majoritet som då tillträdde skrinlade frågan och har sedan dess öppnat för att delar av det föreslagna naturreservatet exploateras.

Under många år har de borgerliga partierna häcklat Miljöpartiets förslag om spårtrafik. Men faktum är Uppsala länge haft tillräckligt stora trafikvolymer för att motivera en övergång till spårvagnar i vissa stråk. Spårburen kollektivtrafik har samtidigt helt andra förutsättningar att förmå bilister att välja kollektivtrafik än vad buss har, så vinsterna med att investera i ett spårvagnssystem är både minskad biltrafik och att uppsalaborna får tillgång till ett snabbt, bekvämt och energieffektivt transportslag. Samtliga partier menar sig nu i retoriken vara för spårburna lösningar. Men i praktiken är Miljöpartiet ännu sorligt ensamt om att både ha lagt förslag till linjedragningar och finansiering, och i den utredning som gjorts som led i översiktsplanearbetet heter det att frågan om spårtrafik skjuts till 2015, dvs inte för beslut varken denna eller nästa mandatperiod. Inte ens beträffande den pilotbana för spårtaxi som regeringen vill se någonstans i landet lyckades den borgerliga alliansen i Uppsala sluta upp helt. En reservation från Kristdemokraterna riskerar att leda till att Uppsala inte kommer i fråga.

Mest uppenbart för uppsalaborna är emellertid hur alliansen gör vad man kan för att öka biltrafiken i centrala Uppsala, när gator som tidigare varit stängda för biltrafik öppnas upp. Trots att handlarna vid Dragarbrunnsgatan vill se gatan bilfri agerar alliansen i motsatt riktning och öppnar gatan för genomfartstrafik, med en gammeldags retorik om att gynna handeln med god tillgång för bilister. Verkligheten är den att cityhandeln aldrig i termer av biltillgänglighet kan konkurrera med de externa handelslägen alliansen samtidigt släpper fram. Handlarna i city har förstått detta och vill istället konkurrera genom att finnas i trivsamma miljöer där människor vill vistas. När ska allianspolitikerna inse det, säga nej till nya externhandelslägen och prioritera stad och stadsdelscentrum för människor, istället för massbilism?

Utbyggnaden av cykelvägnätet påbörjades kraftfullt under förra mandatperioden. Miljöpartiet tog fram ett underlag för hur cykelvägnätet behövde kompletteras, som till stor del också stämde väl överrens med den trafikplan som kommunfullmäktige sedan antog. Den borgerliga majoriteten har visserligen inte rivit upp trafikplanen i de delar som rör utbyggnad av cykelvägar, men har samtidigt skurit ner investeringsmedlen för cykelvägar kraftigt, och med knapphändiga ekonomiska möjligheter tar utbyggnaden naturligtvis längre tid än vad som skulle ha varit fallet med det gröna budgetförslaget.

Uppsalabornas gröna vision kan förverkligas. Men då krävs en ny politisk majoritet, där Miljöpartiet kan ange tonen.