År 2010 har utsetts till Europaåret för att bekämpa fattigdom och social utestängning där slutförberedelserna kommer att ske under det svenska ordförandeskapet. Dessa förberedelser äger rum samtidigt som mer än en kvarts miljon barn lever i fattigdom i Sverige.

Olika frivilligorganisationer larmar om barn som inte får glasögon fast de behöver, som inte har råd att gå till simhallen – om den ens är öppen – som inte har lantställen att åka till. Det är också väl känt att barn till föräldrar som har svåra psykiska problem eller som har missbruksproblem har sin tuffaste tid när inte skola och fritids finns som en frizon. Här måste politiska beslut till för att lösa nuvarande problem och förebygga barns ohälsa. Det handlar om barns rättigheter och en investering i barns framtid.

I lågkonjunkturens kölvatten förlorar många föräldrar sina arbeten samtidigt som kommuner drar ner på personal i förskola och barnomsorg. Vi vet sedan tidigare att ekonomiska kriser drabbar barnen på många olika sätt. Vi tycker inte att den borgerliga regeringen alls satsar på barnen, tyvärr går deras politik i rakt motsatt riktning. Sveriges kommuner får inte tillräckligt mycket pengar från staten för att ha råd att behålla kompetent personal inom förskolor, skolor och fritidsverksamhet. Dessutom kan vi ännu inte se konsekvenserna som är att vänta när tusentals lärare över hela landet inom kort förlorar sina jobb till följd av uppsägningar i krisens spår. Barn behöver fler vuxna i sin närhet, inte färre. Vad som än händer, får vi inte låta barnen betala krisen.

Barn borde inte behöva lära sig hur orättvis vår värld fortfarande är. Välfärd innebär en politik som utjämnar klyftor och ger chanser även till dem som inte har föräldrar med stora resurser.

Det handlar om ekonomiska prioriteringar som måste göras för att inte barnen ska tvingas betala för en ekonomisk kris som de inte på något sätt är skyldiga till. Kostnaderna är en bråkdel av vad till exempel en ny motorväg kostar, men vem kan tänka sig mer väl investerade pengar än att satsa på vår framtid, det vill säga, barnen? Något som våra moderata företrädare borde tänka på inför Europaåret.

Det är dags för regeringen att inse att orättvisor inte är lösningen på Sveriges problem och ta ansvar för Sverige och vår framtid. Vi får inte låta barnen betala den här krisen.

Riksdagsledamot södra Älvsborg