Polischefer och ansvariga politiker kräver mer resurser respektive tonar ner problemen (GP-debatt den 1 respektive den 3 september). Kommunstyrelsens ordförande tycks fatta problematiken och upprördheten som om det rörde sig om kritik mot ”ungdomen nu för tiden!” (Höger)media tar upp den gamla slagdängan om utanförskapet i arbetslöshetens spår vilket politikerna hänger på och ger bråkstakarna jobb. Som om arbete/sysselsättning skulle vara universallösningen på alla problem. I så fall skulle det finnas en tydlig koppling mellan konjunktur och ungomsbrottslighet. Stadskansliets rapport från maj 2009 ger inga belägg för att så skulle vara fallet.

Man skulle önska att kommunen arbetade mer förebyggande. Att ge våldsverkare jobb låter kanske som en aktiv lösning men är ändå en lösning i preventivt syfte.

Vad ingen tycks vilja inse är att vi faktiskt lever i ett samhälle så genompräglat av våld och segregation att vi tycks ta för givet att det inte kan vara på något annat sätt. Utvecklingen går åt mer individualism hör man någon säga. Låt vara på gott och ont men är vi därför predestinerade till att bli bara våra egna lyckans smeder, goda förhandlare som kan kapa åt sig den finaste biten på lönekakan, hitta den bästa skolan för barnen inte alltför lång (bil)väg från våra gated-communities? Troligen är detta fallet om vi likt Margret Thatcher förnekar själva fundamentet Samhälle. Om vi istället menar att vi faktiskt äger ett samhälle, en tanke om att inte någon kan klara sig på egen hand, en idé om att det jag gör i dag har betydelse för dig i morgon, en förhoppning om att förbättra världen; då är det också vårt ansvar att agera och agera motkraft.

Den förment kommunala skolan har i skiljandet från statens detaljstyrning i dag helt tappat innebörden av ”kommunal”. Idén om skolan som samhällets hopp och förnyare är i dag obsolet. Göteborgs kommun har inte en utan tjugoen skolförvaltningar. Varje stadsdel knåpar ihop sin egen skolplan med sina lokala mål. Varje enskild skola producerar sina måldokument och betygskriterier. Varje lärare i 8:an och 9:an talar om för den enskilde eleven vad just han/hon ska göra för att bli godkänd. I detta perspektiv är inte skolan ens lokal den är INDIVIDUELL!

Om någon förälder eller elev trots denna utlokaliseringshierarki skulle uppfatta skolan som ett verktyg för samhällsförändring vore det snarast ett olycksfall i arbetet. Och märk väl ännu inte ett ord om privata eller så kallade fria skolor!!

Nå, har vi någon anledning att hoppas att bränder och ungdomsvåld i Tynnered ska förklinga? Knappast om vi fortsätter att låtsas som om barn och ungdomar blir våldsverkare bara för att de saknar jobb! Men antar vi utmaningen att den institution som faktiskt skapats för att människor ska mogna in i en omvärldsgemenskap och möten med den andre är viktig inte bara för den enskilde utan för samhällets fortbestånd kan saken hamna i ett annat läge.

Grundskolan är inte, trots mobbing och kepsar ett problem Den är vår möjlighet! Steg ett borde vara att kommunen Göteborg bet huvet av skam och sa ”Ungdomsvåldet och utanförskapet är så allvarligt att vi måste ta ett samlat grepp om problemen, det funkar inte att ha 21 olika uppfattningar om vad som är fel, 21 olika analyser och 21 olika lösningar. Grundskolan är så viktig att vi måste ha en genomgripande kvalitetshöjning. Vi tar ansvar för våra skolor oavsett om de ligger i Örgryte eller Bergsjön. Vi föreslår att grundskolan likt gymnasieskolan får en huvudman. Experimentet fritidspolitiker som petar stadsdelens skolor har gett vid handen att de nya organisationerna aldrig hinner sätta sig förrän nya nedskärningar kräver omorganisering på nytt.

Vi kräver en kommunal Grundskola istället för 21 inbördes konkurrerande små amatör-skolförvaltningar.