Rättegången mot Saddam Hussein har från första stund jämförts med till synes liknande rättegångar mot folkmördare och krigsförbrytare på Balkan eller i Rwanda. Det är en grovt missvisande jämförelse. Vid en närmare granskning framstår nämligen rättsprocessen i Bagdad som designad för att uppnå det som just nu har uppnåtts; en snabb fällande dom på den första åtalspunkt som tas upp, ett utdömt dödsstraff och, inte osannolikt, en verkställd avrättning inom en snar framtid.
Det handlar inte om skuldfrågan, inte om huruvida Saddam Hussein är en skurk eller inte. Det handlar om att rättegången mot Saddam Hussein knappast kan betraktas som rättvis - åtminstone inte enligt internationella straffrätt. Likväl är det i huvudsak under den förespeglingen som rättegången genomförts och bedömts.
Detta är olyckligt, eftersom Saddam Hussein enligt de flesta juridiska bedömmare skulle ha fällts även vid en internationell tribunal som respekterade hans rättigheter och som följt internationella normer för den här typen av rättegångar.

Domstolen har alltså ett allvarligt legitimitetsproblem. Iraks Speciella Tribunal inrättades 2003, medan USA formellt sett var ockupationsmakt. USA har även valt ut domare och åklagare samt sett till att snabbutbilda dem utomlands. Deras oberoende och formella kompetens har på goda grunder ifrågasatts.
Mördade, hotade och avsatta försvarsadvokater och domare skvallrar också om att förutsättningarna för rättegången varit, om inte sämsta tänkbara, så i alla fall grovt undermåliga. Detta, tillsammans med ett antal andra punkter där den åtalades rättigheter inte har respekterats, har lyfts fram av organisationer som Human Rights Watch och Amnesty International, men har fått liten uppmärksamhet.
Dödsstraffet, som återinfördes i Irak strax innan USA formellt överlämnade Saddam Hussein i den irakiska regeringens händer, strider inte per definition mot internationell humanitär rätt, men anses ändå allmänt vara en påföljd som inte har där att göra.

Hur skulle man då ha hanterat rättegången mot Saddam Hussein? Att ställa honom inför rätta vid den permanenta brottmålsdomstolen i Haag, ICC, vore inte möjligt, eftersom den endast får ta sig an brott begångna efter juni 2002.
Däremot skulle en internationell tribunal under FN-flagg, av samma typ som den för före detta Jugoslavien och för Rwanda åtnjuta en helt annan legitimitet än den nu bristfälliga tribunalen. En möjlighet, som ibland förespråkats, hade varit att utforma en internationell, arabisk tribunal. Kompetenta internationella straffrättsjurister finns i bland annat Egypten, Tunisien och Jordanien. Och kanske borde i så fall en sådan tribunal ha placerats i till exempel Jordaniens huvudstad Amman, där säkerheten för dess personal i högre grad kunnat garanteras.

Det sticker förstås i ögonen på alla offer för Saddam Husseins grymma regim att säga att den åtalade ex-diktatorn inte fått ett tillräckligt försvar och att dödsdomen utfärdats under bristande rättsliga förutsättningar. Det är fullt begripligt att argumenten om vad som är internationell straffrättslig praxis väger ganska lätt mot möjligheten att få se tyrannen hängas.
Men vore det inte för alla dessa offer önskvärt med klarhet i Saddam Husseins alla brott? Om den avkunnade dödsdomen verkställs enligt reglerna kommer några av de andra brott han misstänks för aldrig att utredas. Vi kommer inte få veta vad som hände under den så kallade Anfal-kampanjen, eller vilken ansvar Hussein har för brotten mot kurderna.
Och vore det inte en än kraftfullare upprättelse för Saddam-regimens offer att se honom dömd enligt straffrättsliga principer som ingen kan ifrågasätta? Med det bevisläge som åklagaren trots allt har framför sig skulle det knappast vara några problem.