När blir barn värda något?
Barnadödlighet Varje år dör omkring 500 barn under graviditeten i Sverige. Jag och min sambo Malin är en del av den statistiken, eller rättare sagt, vår son Mio är det. När Mio dog för 1,5 år sedan var frågan ”varför?” bland det första som ekade i huvudet och den ekar än i dag, om än mer avlägset. Det är dock en fråga väldigt få, som själva inte förlorat barn, verkar ställa sig. Många föräldrar får aldrig något svar på varför deras barn dog. Vi hör även till den gruppen. Varför Mio dog, timmar innan han föddes, åtta dagar efter beräknad förlossning, är det ingen som kunnat svara på.
När blir barn värda något? I Socialstyrelsens födelsestatistik framgår att andelen barn som föds döda i Sverige i stort sett legat på samma nivå sedan början av 1980-talet. När annan typ av barnadöd minskat har antalet barn som dör före födseln varit konstant. Det är inte rimligt! Om tillräckliga resurser satsas på dessa barn borde fler kunna räddas. Varför satsas det så lite forskningsmedel på de ofödda barnen? Varför är det så tyst om de riskfaktorer som forskarna känner till? Varför bedrivs inte upplysning i större skala för att minska antalet barn som dör på tröskeln till livet?
År 2008 dog 19 barn och ungdomar i trafiken. Detta enligt statistik från Vägverket för ålderskategorin 0–17 år. Det satsas miljonbelopp på informationskampanjer och cykelhjälmar för att sänka den siffran. Bara NTF (Nationalföreningen för Trafiksäkerhetens Främjande) förfogade samma år över 25 miljoner kronor av statliga medel för sin verksamhet. Hur tänker vår regering här? Det är utmärkt att medel satsas på att försöka minska dödligheten i trafiken, men jag frågar mig varför det inte görs någon motsvarande satsning på att försöka minska antalet barn som dör före födseln. När blir barn värda något? Det är frågor som jag riktar direkt till vår socialminister Göran Hägglund.
