”Att de som söker skydd i Sverige får en rättssäker prövning är inte gott nog. Det måste gå snabbt också.” Så kommenterar Migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson i ett pressmeddelande den nya arbetsmodell som migrationsverket kommit att införa i bland annat Göteborg i början av förra året. Metoden, som kommit att kallas Göteborgsmetoden, ska enligt migrationsverkets hemsida leda till kortare väntetider och ökad rättssäkerhet för de sökande.    

På alla offentliga instanser är det viktigt att arbetet flyter på, och att väntetiderna för de som berörs inte blir för långa. Genom den nya metoden för utredning av asylärenden ska den sökande inom tre månader få sitt svar på huruvida hon får stanna i Sverige eller inte. Den sökande ska inom en vecka träffa en beslutsfattare eller kvalificerad tjänsteman för ett inledande samtal. Ett beslut om avslag på ansökan kan göras direkt efter detta inledande samtal, om tjänstemannen anser att vidare utredning inte är nödvändig. Beslut som fattas om omedelbar avvisning sker i enlighet med paragraf 8:6 i utlänningslagen, vilket innebär att avvisningen kan verkställas trots att överklagan lämnats in. Ett avvisningsbeslut kan i sådana fall verkställas innan den sökande hunnit få sin överklagan prövad.  

De människor som ankommer till Sverige för att söka asyl är en utsatt grupp, som mer eller mindre lägger sitt öde i händerna på den handläggare de tilldelas. Det är därför extra viktigt att just denna grupp får juridisk hjälp, så att deras rättigheter kan försäkras. Då personerna ofta saknar insyn både i det rättsliga och politiska systemet i Sverige, blir möjligheterna till att själv lägga fram det egna ärendet på ett fullgott vis små. Tidigare har den sökande alltid fått tillgång till ett offentligt biträde under utredningen. Denna rätt har i den nya modellen reviderats. Nu är det den enskilde tjänstemannen som beslutar om den sökande behöver ett sådant. 

Flera tillfrågade parter ställer sig kritiska till den nya metoden. En av dessa är advokatsamfundet, som lämnat in en reservation. I ett brev till Dan Eliasson skriver samfundets pressansvarige Anne Ramberg att balansen mellan effektivitet och rättssäkerhet är viktig. Advokatsamfundet, skriver hon, ställer sig kritisk till lanseringen av projektet som ett rättssäkerhetsprojekt, då syftet snarare verkar handla om att uppfylla migrationsverkets krav på effektivisering och besparingar. Hon skriver också att det inte kan anses acceptabelt att den asylsökande inte har ett offentligt biträde redan vid den inledande utredningen, och hänvisar till FNs och Europarådets antitortyrkommités uttalanden avseende avsaknad av rättsligt biträde vid förhör.

Effektivisering och rättssäkerhet är värden som ska väga tungt när det gäller arbete som sker i statens verk. 

Enligt Migrationsverket ska den nya handläggningsmodellen både öka effektiviteten, och rättssäkerheten för de asylsökande. Frågan är vad som väger tyngst. Väntetiderna halveras, men detta sker bland annat på bekostnad av den sökandes rätt till ett offentligt biträde. Kan denna inskränkning i rättssäkerheten verkligen berättigas med den ökning i effektivitet som sker? Att balansera mellan värden är svårt. Huruvida införandet av den nya metoden kommer att leda till en ökad effektivitet står fortfarande att se.

Frågan är om det är värt att offra rättssäkerheten för de som nu söker asyl. En rättssäker prövning är en demokratisk rättighet. Frågan som vi måste ställa oss är vad som händer med demokratin när ett av dess grundläggande värden urholkas. Är vi beredda på att ta de konsekvenser som detta medför?