Effektivare handläggning av asylärenden
Elina Lindgren skriver i en debattartikel publicerad den 14 januari i år att den reformering av asylprocessen som Migrationsverket påbörjat under 2009 innebär att de asylsökandes rättsäkerhet åsidosätts. Så är inte fallet. Tvärtom kommer förändringarna att leda till ökad rättsäkerhet för den enskilda sökanden, skriver Marcus Toremar.
Projektet ”Kortare väntan”, som Lindberg hänvisar till som ”Göteborgsprojektet”, sjösattes våren 2009 med syftet att effektivisera handläggningen av asylärenden. Målet har inte varit att möta några sparkrav, utan att förkorta väntetiden för den enskilda sökanden. Detta har vi lyckats med. I januari 2009 var den genomsnittliga handläggningstiden för asylbeslut 223 dagar. I december var siffran nere i 178 dagar.
Lindgren menar att Migrationsverket har offrat rättsäkerheten i detta arbete. Hon beskriver ett scenario där den asylsökande får träffa en handläggare och avvisas efter ett inledande samtal. Detta i enlighet med paragraf 8:6 i utlänningslagen, som i korthet ut på att Migrationsverket kan fatta ett beslut om omedelbar avvisning om det står fullständigt klart att det inte föreligger några asylskäl.
Läsaren får i Lindgrens text intrycket att denna lagparagraf i utlänningslagen är en konsekvens av den nya arbetsmodellen. Men Migrationsverket stiftar inga lagar, det gör Sveriges Riksdag. Paragraf 8:6 har varit föremål för mycket diskussion, men har existerat i olika former sedan 1989 och har alltså inget att göra med Migrationsverkets nya arbetsmodell. Frågor om utlänningslagens utformning ska ställas till politikerna, inte till Migrationsverket.
Lindgren skriver också att den sökande tidigare alltid fått tillgång till ett offentligt biträde under utredningen och att denna rätt reviderats i den nya modellen. Hon sammanfattar det med att väntetiderna halveras på bekostnad av den sökandes rätt till offentligt biträde.
Detta stämmer heller inte. Även tidigare gjordes en behovsprövning efter ett inledande samtal. Är det till exempel uppenbart att den sökande kommer att få uppehållstillstånd finns inte behovet. Till saken hör också att ett beslut om att inte förordna ett biträde i asylfrågan självklart kan överklagas. Grundtanken är att alla som behöver ett offentligt biträde ska få det och den nya arbetsmodellen innebär inte någon inskränkning i denna rätt.
Målsättningen med projektet har hela tiden varit att förbättra de olika moment som prövningen av en asylansökan innefattar. Tidsvinsten uppnås genom att minska väntetiderna mellan dessa olika moment, inte genom att minska själva handläggningstiden.
Tvärtom menar vi att med den nya modellen kommer Migrationsverket att frilägga resurser som gör att själva handläggningen kan genomföras mer noggrant. Detta kommer i sig att öka rättssäkerheten.
