Livskunskap istället för disciplin
Det är ingen hejd på regeringens många skolpolitiska förslag. Folkpartiets urspårning i pedagogiska frågor ses som en stark merit och då gäller det att skaffa sig kredit i lagom uttänkta marknadsförande steg. Hur kommer det sig då att ett parti vars ledning grottar sig i uttjänta konservativa grepp på pedagogikens område accepteras så brett, trots att mycket av det de säger och gör strider mot modern vetenskap? Ordet kunskap används numera som en positiv markör. Den som använder ordet med lagom frekvens har automatiskt företräde i samtalet. Helt enkelt en härskarteknik.
Jag vill sprida kunskap, säger Björklund och menar att alla som säger emot hans förslag är emot kunskap. Är det något fel i detta? Ja, uppenbarligen är ordet kunskap alltför vagt och för lättvindigt använt. Kunskap om vissa detaljer i en atomkärna blir liktydigt med kunskapen att kunna stava rätt, behärska multiplikationstabellen, laga sojafärsbullar, montera ihop en bil och så vidare.
Men på många vis strider de traditionellt uppskattade kunskaperna mot begreppet livskunskap. Att behärska detaljerna i en liten pryl eller en cell är någonting helt annat än att inse sin roll i de stora ekologiska sammanhangen, att känna empati och solidaritet och veta hur man ger uttryck för dessa känslor. Att kunna lyssna på folk, att kunna umgås otvunget även med dem som har andra åsikter, att kunna slappna av mellan krystvärkarna och annat som skulle kunna räknas in som livskunskap, blir allt mer perifert.
Det är direkt kontraproduktivt att jaga elever med betyg och hårda tag på livets kunskapsområde. Det är sökandet efter bättre sätt att hantera konflikter som ger livserfarenhet. Det gäller att skapa en skola som bejakar alla dessa livets kunskapsaspekter, från historiska utvecklingstendenser under upplysningstiden och geometri till kreativ konflikthantering och kompostering. Det räcker inte med att rapa upp ordet kunskap utan djupare analys.
Men inte nog med det. Om man nu, som Björklund, har en konservativ syn på vad elever ska lära sig i skolan, är då hans metoder rätt? Nej, inte ens då. Det behövs en kreativ och bejakande miljö för att människohjärnan optimalt ska infoga information i hjärnans associationsnät. Visst kan ständiga störningar i miljön vara ett hinder, men en repressiv behandling, utprövad under århundraden, är ett än större hinder. Jag tror faktiskt att det är den relativa frihet dagens vuxna upplevde som barn, i relation till dem i de flesta länder, är en orsak till att vi kan upprätthålla kunskapsbaserad industri trots jättehöga löner i ett globalt perspektiv.
Utveckla gärna skolan, som har enorma brister, men återgå inte till ett drastiskt inrutande av de växande generationerna. Att göra så vore verkligen okunnigt!
