Har alla unga samma möjligheter att uppnå framgång i livet, på arbetsmarknaden och bli det de vill? Vi vill gärna tro att det är möjligt att göra resor. I möjligheternas land, USA, är drömmen särskilt stark. Men statistik över den sociala rörligheten visar på en annan verklighet.

En europeisk rapport, ”American exceptionalism in a new light” av Markus Jäntti och medförfattare, har studerat hur den sociala rörligheten ser ut i olika länder och tittat på hur fria människor är att forma sina egna liv. I de skandinaviska länderna är det lättare för ett barn att göra resor mellan samhällsskikten än i länder som USA eller Storbritannien. För att fånga graden av rörlighet har forskarna tittat på sannolikheten att sönerna hamnar i samma inkomstgrupp som fäderna. Sannolikheten att söner med fäder i den lägsta inkomstfemtedelen hamnar i den högsta femtedelen är 7,9 procent i USA och 10,9 procent i Sverige. Sannolikheten att sönerna istället hamnar i fädernas låga femtedel är 42,2 procent i USA och 26,2 procent i Sverige. Det är alltså ytterst få som lever den amerikanska drömmen om att med egen kraft ta sig upp på samhällsstegen.

Den dominerande tanken har tidigare varit att den sociala rörligheten stimuleras av ett svagt socialt skyddsnät och stora inkomstskillnader, som ger incitament att förbättra sin situation. Men ny forskning visar att det inte stämmer. I landet av möjligheter, USA, är den sociala rörligheten lägre än i de nordiska länderna.

Sverige är ett av de mest jämlika länderna i världen och vi har haft en tradition att främja rörligheten i samhället och att ge alla samma reella möjligheter. Utbildningen har varit en central faktor och har i hög grad gynnat rörligheten i de nordiska länderna.

Målsättningen har varit att utbildningen ska vara likvärdig och ge alla samma livschanser. Men kommer denna sociala rörlighet att bibehållas? Vi ser i dag en rad oroväckande trender. Allt färre från studieovan bakgrund fortsätter med en högre utbildning och ännu värre är det på forskarnivå. Utbildningspolitiken gynnar i mindre utsträckning svaga grupper. Bland reformer som genomförts under mandatperioden är satsningar på elitklasser, uppdelning mellan teoretiskt och praktiskt utan att ge en andra chans genom att dra in på komvuxplatser. Meritpoäng i gymnasiet och slopande av 25:4-regeln har gjort det svårare att ta sig in i den högre utbildningen. Alltså reformer som riskerar att avsevärt minska den sociala rörligheten och ungas lika möjligheter. Alliansens politik leder till ökad segregering vilket går emot det vi vet om de bästa skolsystemen i Finland eller Sydkorea. Starkt socialt skiljande system som det i USA ger både svaga nationella genomsnitt och miljontals som saknar högre utbildning

Att ge alla samma reella chans är inte bara en rättvisefråga, den sociala rörligheten är viktig för såväl jämlikhet, mångfald som konkurrenskraft i samhället. I ett framtida kunskapssamhälle förväntas de kunskapsintensiva tjänsterna öka och därmed behovet av en högutbildad befolkning. Regeringen talar sällan om social rörlighet, som liberaler en gång gjorde, förmodligen för att deras politik motverkar den. Den som vill främja verklig kunskap i samhället för en politik för att var och en skall nå randen av sin förmåga, och ges största möjliga livschanser.