Se Järvas potential och kvalitet
Ann-Margarethe Livh (V) borde se Järva och ytterstadens kvaliteter och potential i stället för att utmåla det som problemområden, skriver ytterstadsborgarrådet Joakim Larsson i en replik till oppositionsborgarrådet Ann-Margarethe Livhs (V) debattartikel i Stockholms Fria Tidning (22/5).
Ann-Margarethe Livh (V) är mycket dyster i sin beskrivning av Järva. Rinkeby beskrivs bland annat som döende och på väg att utarmas, något som, förutom att det är felaktigt, är ett omdömeslöst påstående som Järvaborna borde slippa höra från politiska företrädare. Beskrivningar som denna riskerar snarast att hämma människors tro på sitt område och sin förmåga. Det är mycket viktigt med en god och rättvisande bildsättning av ett område för att inte hämma utvecklingen.
Stockholm växer. Hela staden ska vara attraktiv att bo och arbeta i och varje stadsdel ska ha möjlighet att utveckla sin charm och attraktivitet. Rinkeby och andra lokala centrum kring Järva ska vara levande med en mix av bostäder, kontor, affärer, lokalt arbetsliv, stadsliv, dynamik och inte minst service till alla som bor i närheten.
Precis som Livh skriver är det är naturligtvis viktigt att samhällsservicen till medborgarna i området är bra och fungerar. Bland annat stadsdelsförvaltningen är till för att skapa just detta. Sammanslagningen mellan Rinkeby och Kista 2007 innebar en effektivare stadsdelsförvaltning som därmed kommer medborgarna till godo. Genom att samlas i ett modernt hus, i mitten av stadsdelsområdet, med flexibla lokallösningar har administrationen och lokalkostnaderna blivit lägre. Mer pengar går nu till kärnverksamheter i området istället för till lokalkostnader. Dock är det viktigt att fler arbetsplatser hamnar i Rinkeby, liksom i hela Järvaområdet, och det arbetet pågår alltjämt.
I och med att jag blev ytterstadsborgarråd i Stockholm år 2008 startade vi tillsammans med bland annat hyresgästföreningen dialogprojekt i Järva. Dialogen med dem som bor och verkar på Järva är nämligen en förutsättning för ytterstadsutvecklingen och målsättningen med dialogerna är att genom medverkan från boende och samverkan med andra parter skapa en positiv social och ekonomisk utveckling som gör Järva till ett område dit många vill flytta – och stanna kvar.
Jag är mycket glad och tacksam över den respons Järvaborna gav på dialogen. Otroliga 30 000 synpunkter har kommit in från över 10 000 boende i hela Järva. Detta anser Livh av förklarliga skäl inte vara någon dialog att prata om. Hon deltog nämligen inte själv i någon form av protest, vilket jag tycker är olyckligt. Jag är övertygad om att även hon hade haft anledning att revidera sin dystra bild av Rinkeby om hon hade bemödat sig till närvaro.
Järvaborna ansåg bland annat att det var viktigt att förstärka det lokala näringslivet. Detta ska vi göra genom att utveckla stadsbyggnaden och genom att programarbeten inleds för om- och nybyggnad i Järva-stadsdelarnas centrumpunkter och centrumstråk. Rinkebystråket är ett sådant exempel som kommer att utvecklas till en stadsgata med trottoarer, angöring till nya lokaler för handel, caféer, service mm. Familjebostäder som äger husen längs med stråket skapar i samband med ombyggnationer levande bottenvåningar med möjligheter för småföretagare att verka i. Jag har hittills bara träffat en enda person som är kritisk till förslaget om Rinkebystråket, och den personen är Ann-Margarethe Livh.
En annan positiv utveckling i Järva handlar om de nya moskélokaler som Islamiska förbundet i Järva vill tillskapa i Rinkeby. Äntligen får nu organisationen, som tidigare inte haft annat än tillfälliga lokaler, möjlighet att bygga en mötesplats i Rinkeby där muslimer från Järvaområdet kan utöva sin tro. Moskén blir inte bara en plats för bön, utan också en naturlig mötesplats som utvecklar och bygger vidare på Rinkebys mångfald.
Med en större moské kan också centrumområdet i högre grad renodlas genom att lokalerna där kan användas för att bedriva butiks- och näringsverksamhet. Likaså kan moskén i sig som dragplåster skapa ytterligare underlag för butiker och det lokala näringslivet. När människor tar sig till och från moskén kan de passa på att handla, uträtta ärenden eller besöka den lokala restaurangen.
När vi i bred politisk enighet i våras ställde oss bakom etableringen av moskén, valde Livh och vänsterpartiet som enda parti tråkigt nog att inte stå bakom, trots att lokalproblemet blev akut.
Man undrar onekligen hur Livh resonerar när muslimer på Järva under flera år sökt ändamålsenliga lokaler men inget hänt. Flera föreningar har skickat in liknande ansökningar under den tiden som Livh hade makten i Stockholm, men hon och hennes dåvarande kollegor kunde tyvärr aldrig ta något avgörande beslut.
Faktum är att Livh ägnar sig åt att lägga ut dimridåer i moskéfrågan. Hon låtsas att det är en konflikt mellan mig och övriga när det är Vänsterpartiet ensamt som ställt sig utanför den överenskommelse om placeringen, vilken alla andra partier i kommunfullmäktige stöder. Det är Ann-Margarete Livh som skiljer ut sig i denna fråga, ingen annan.
Livh borde ändra sin negativa inställning till Järva och istället inse att det är viktigt att se möjligheterna, utvecklingenspotentialen och att det finns mycket att glädjas åt kring Järva. Precis som alla Järvabor, vill i alla fall jag glädjas åt stadsdelens tillväxt och utveckling. Men jag är också ödmjuk inför att det krävs ett fortsatt gediget och ambitiöst utvecklingsarbete. I Stockholm ska vi fortsätta att arbeta för att göra hela staden till en trygg, levande och attraktiv stad i alla delar, i nära dialog med stockholmarna. Det viktigaste av allt i detta arbete är att fortsatt ha utgångspunkten i att se människors styrkor och potential, inte att måla ut vissa områden och de boende som problem.
