Från hård kraft till mjuk. Traditionell militär kraft är hård. Den kännetecknas av våld och motvåld. Den är resurskrävande och destruktiv. Splittring är dess märke. Den är ett samhälles antites.

Vi behöver hitta någonting annat till skydd för vårt samhälle. Vårt samhälle är numera globalt, likaväl som lokalt. Det betyder tänka helhet i varje del. Däri har vi också lösningen.

Det finns en väldigt udda stridskonst. Att lära sig den innebär att tänka om helt. Dels i att möta hotfull kraft, likaväl som i att använda kraft för att påverka. Den använder sig av mjuk kraft istället för hård.

Mjuk kraft får man tillgång till genom att vara väl integrerad med sig själv. Att man kan agera som en enhet. Alla delar behöver hänga ihop för att det ska gå. Spänningar delar. Delning ger spänning. Intern kommunikation är alltså nödvändig. Man strävar efter att bilda en enhet också med den man möter. Inte att bli lika, men att knyta an.

Extern kommunikation är alltså nödvändig. När det finns dynamisk kontakt mellan olikheter så kan stor kraft utvecklas. Tänk batteri.

Från plikt till ansvar. Pliktens väsen är tvång. Över- och underordning. Människan vill inte underordna sig. Under- och överordning har ett högt pris. Det kostar helhet och hälsa. För individer och samhällen. Tvång låser, delar och splittrar. Skapar spänning, men ingen dynamik. Ansvar betyder att svara an. Att lägga något till sitt hjärta. Det jag lagt till mitt hjärta angår mig. Piskan blir överflödig. Jag kan vara fri. Det är bara fri som jag kan svara an. Fria, ansvariga människor samverkar dynamiskt.

Ansvaret för samhällets skyddsbehov. Samhällets skydd är ingen angelägenhet för en våldsmakt – typ militär eller polis. Det är allas angelägenhet. Tillsammans. Överlämnas det åt en våldsmakt blir resultatet oundvikligen splittring. Det ligger i sakens natur. Det är läge att bryta den onda cirkeln. Vi kan göra något annat.

ASA, ökad integration i samhället. Mellan olika grupperingar, olika instanser och funktioner. Integration är inte likhet. Det är respektfull, intensiv, dynamisk kontakt. Kommunikation och utbyte är nyckelord. Frihet och ansvar är andra nyckelord. Människor som kan växa i sitt ansvar, inifrån och ut. Det ansvar som på engelska heter responsibility – ability to respond. Engelskan gör det synligt att det är fråga om en förmåga. Förmågor går att öva. Skolan är alltså en försvarsinstans i det den har till uppdrag att fostra till ansvarskapabla medborgare. En samordnande samhällsfunktion är en väsentlig försvarsinrättning. Kan den underlätta för kontakt mellan människor och grupperingar, instanser mm så att människor får chans att känna ansvar för helheten av samhället? Så att helheten successivt blir flertalets angelägenhet? Kanske återkommande samhällstjänstgöring i andra delar än där man normalt är verksam? Frivillig förstås. Men åtråvärd!