Försiktighetsprincipen måste gälla för GMO
I övriga världen ser med skepsis på den forskning om GMO som presenteras av stora företag med intressen i genpatenten. I Sverige däremot ses samma studier som vetenskapliga fakta. Men nu måste vi låta försiktighetsprincipen gälla för GMO-grödor, skriver flera biodlarföreningar i ett uttalande.
GMO, genetiskt modifierade organismer, har en arvsmassa som är ändrad på ett sätt som naturen inte själv kan åstadkomma. De är levande och kan reproducera sig själva. Biodling och odling av GMO är en kombination som inte fungerar. Av många olika skäl.
GMO-grödor har aldrig visat upp någonting som man med allra bästa vilja kan kalla för hälsosamt. Däremot kommer det ständigt rapporter om iakttagelser gjorda av bönder, läkare och biodlare runtom i världen där man med stark oro ser hur GMO i fält har påverkat både människor och djur negativt.
Bin samlar pollen för sitt näringsbehov och klarar inte att välja bort pollen från GMO-växter. Pollen är bärare av växtens arvsanlag och därmed också spridare av GMO. Bin och andra insekter hjälper alltså oavsiktligt till i denna spridning av GMO i samband med pollinering av grödor vilket kan få förödande konsekvenser. Detta pollen hamnar också i honungen som sedan säljs av oss biodlare som ett naturmedel med hälsobringande effekter. Detta innebär att en ren produkt är eller kommer att bli smittad. Honung innehållande pollen från GMO-grödor avsedda som djurfoder eller som innehåller pollen från försöksodlingar är också enligt EU inte tjänlig som människoföda.
Därför kräver biodlarna att våra politiker inser problemet vi står inför. GMO som släpps ut i naturen som det gör i dag, sprids okontrollerat så till vida att det saknas myndighet, verk eller odlare som har ansvar för vad som sker utanför odlingsfältet.
Vi har i dag en situation där Jordbruksverket på regeringens uppdrag har hand om hela GMO-hanteringen. Men de i sin tur tar inte ansvar för den spridning som GMO kommer att få och förmodligen redan har i vårt landskap.
I vårt land är vi extremt illa ute då frågan inte är politiserad. Det innebär att forskarna är de vars omdöme styr hela hanteringen av GMO. Men inte alla forskare får vara med och ha synpunkter. I själva verket är det få andra värderingar än de rent scientistiska som ges utrymme.
Faran för biodlingen är att Jordbruksverkets bedömningar av de enskilda GMO-odlingar som hamnar på deras bord också verkar ha tagit mycket starkt intryck av nämnda forskare. Vid all kontakt som biodlarna har med jordbruksverket krävs det uppvisande av forskningsresultat för att man över huvud taget ska ta våra synpunkter under övervägande.
Forskning som visat på negativa resultat för GMO har inte betraktats som trovärdig. Här i Sverige alltså. Utomlands har man tagit hänsyn till helt andra forskningsresultat och övriga kriterier när man diskuterar GMO. Forskningen som presenteras för EU genom EFSA ses med den skepsis den förtjänar, då den är serverad enbart av genpatentföretagen. Sveriges jordbruksverk läser samma forskning och till övriga EU-länders stora förvåning betraktas den med mycket stort allvar och ligger till grund för alla de beslut som tas.
Biodlarnas synpunkter på svårigheter att kombinera GMO-odling och biodling visas ingen förståelse alls, vilket vi finner anmärkningsvärt då just jordbruksverket torde vara det verk som bäst förstår binas oumbärlighet i svensk matproduktion.
Sveriges biodlares riksförbund har antagit en GMO-policy som kräver att just försiktighetsprincipen ska gälla. För allas vår överlevnad anser vi att alla former av GMO-odling i fält skall stoppas tills oberoende forskning har visat huruvida GMO är helt ofarligt eller om det faktiskt är så illa ställt som iakttagelserna runt om i världen talar om.
