Det var i samband med ett skolarbete som jag och ett par vänner fick möjligheten att ta del av vad som sker bakom slakteriernas väggar. När vi begav oss till Dalsjöfors slakteri hade jag i jordbruksministern Eskil Erlandssons citat i bakhuvudet: ”Jag är stolt över att vara jordbruksminister i ett land med en av världens starkaste djurskyddslagstiftningar”, från foldern Djur ska må bra. Men när vi stod inne på slakteriet och såg den ena kon efter den andra falla till marken efter att ha skjutits med bultpistol i huvudet, så kändes Erlandssons citat alltmer främmande.

Djuren har förmodligen aldrig varit mer exploaterade än vad de är i dag och lidandet inom animalieproduionen är ett faktum. På pappret kanske djurskyddslagstiftningen låter bra, men så länge den inte är rättsligt bindande eller efterlevs så kommer djuren fortsätta vara utsatta. Grisar kastreras lagligt utan bedövning, kycklingar ser aldrig dagsljus och kalvar tas ifrån kon för att människor ska kunna dricka dess mjölk. Även om man lyckats skapa en miljö där djur har möjlighet att få utlopp för sina naturliga beteenden så slutar de alla på samma ställe. Vår kulturella norm kring animaliekonsumtiom har blint lett oss till en punkt där vi inte längre vill veta hur produkten på ens tallrik kommit dit. Men man kan inte undgå att de produkterna en gång varit ett djur som kunnat uppleva både smärta och ångest. Precis som våra älskade husdjur som vi vårdar och ofta vill det bästa. Men vad är det egentligen som skiljer våra husdjur mot djuren i livsmedelsindustrin?

Emellanåt när jag går hem från skolan passerar jag en charkbutik och längre fram på gatan en zooaffär. I zooaffären finns alla möjliga tillbehör till våra husdjur och i charkbutiken finns kött ifrån olika lantbruksdjur. Hade vi reagerat annorlunda om de en dag valde att skifta djuren emellan sig? Hundentrecoté och ett kokoppel, kanske? Trots att djuren har samma förmåga att uppleva lidande anser många i dag att det är hunden som är människans bäste vän medan kon anses vara mat.

Men varför gör vi skillnad på djur och djur? I Kina anses det acceptabelt att äta hund och i Indien slaktar man inte kor av religiösa skäl. Vår syn på djur - om de är mat eller ett älskvärt husdjur, är något relativt och som beror på var man är uppväxt. Men för djuren är det oväsentligt om det är av religiösa, kulturella eller personliga tycken som bidrar till våra värderingar. För att det kommer alltid vara de djur som hamnar i livsmedelsindustrin som drabbas. Helt satta under vår makt, under våra värderingar och utan möjlighet att göra sin röst hörd. Det är oväsentligt att de inte har samma rationella tankeförmåga eller om det kan tolka sitt lidande. För lidande är i grunden en känsla, som oberoende vem som upplever den, borde elimineras.

När vi kom ut från slakteriet sa vår guide: ”Ni klarade er ju riktigt bra”. Med skakiga ben frågade vi vad han menade och han svarade: ”Ja, det är ett antal gånger jag har burit ur någon som svimmat.” Till sist kom vi in på ett kontor och efter ett par formella frågor frågade vi om hans syn på djuren. Han svarade: ”Alltså jag har ju själv egna djur och det har ju hänt att man behövt slakta något djur som varit sjuk någon gång. Men här är det sådan skillnad för djuren tar aldrig slut. Jag hade mardrömmar i början när jag jobbade här men till slut vänjer man sig och nu är det väl inte mer annorlunda än att avverka än skog ungefär.”

I dag har vi inga fysiologiska behov av att äta animalieprodukter. Inte nog med de miljö- och hälsomässiga fördelarna, så handlar det i grunden om alla de miljontals djur som likt produkter massproduceras för att hamna i våra kylskåp. Djuren kan inte välja, men det kan vi.