Miljonprogrammet var en utopisk idé kring social samvaro och umgänge, en mötesplats för olika individer. Det var något att längta till, något som lockade och som förförde mängder av både svenskar och invandrade arbetare. Det var rinnande varmvatten och kylskåp. Och till en kostnad som alla hade råd med.
I dag är miljonprogrammet något annat, en skamfläck i det som är Sverige, folkhemmet. Men varför? Vad är anledningen? Handlar det om okunnighet eller ovilja?

Det som skulle vara gemenskap och boendetrygghet förvandlades inom något årtionde till segregation, där hyrorna förblev förhållandevis låga och standardhöjningarna uteblev till förmån för finare och mer finansiellt inkomstbringande byggprojekt. Den billiga betongen stod där som skelett medan människorna fortsatte att bo där. Som ett minne över en stor plan. Något gick på tok. Någonstans på vägen övergavs idealen för något annat. Bostäderna som tidigare varit moderna blev snabbt gamla och slitna då hyresvärdarna valde att inte följa med i utvecklingen. I dag är de tvungna att åtgärda bristerna. Lagstadgade stambyten resulterar inte sällan i att även övrig upprustning sker. Ett exempel är Backa Röd men även Högsbohöjd och andra områden förvandlas och höjs till modern standard. Därigenom höjs även hyrorna. Frågan är om den dåliga betongen är värd att bevaras eller om det skulle löna sig att bygga nytt.
I dag krävs det mycket pengar för att bo i hyresrätt, till skillnad från de ideal som en gång fanns kring denna boendeform. Å andra sidan betalar man en hyra, inte både hyra och räntor och lån som i bostadsrätt. Dessutom ingår ofta både vatten och värme i denna hyra. En gång i tiden skapades HSB, Hyresgästernas Sparkassebolag, för att bygga billiga och bra bostäder som alla hade råd med. I dag bygger HSB lägenheter med insatser på flera miljoner och månadsavgifter som till och med går att jämföra med hyresrättens. Var det tänkt att det skulle bli så? Här skapas en segregation av byggbolag och fastighetsägare men även av politiker. Är det en medveten strategi?
Låt bli att se de kortsiktiga vinsterna och i stället se långsiktigt, kvalitativt. Det är vi boende och politiker men även fastighetsägarna som har ansvaret att förändra synen på hyresrätten. Ingen människa är en ö. Tillsammans går det att förändra. För hyresrätten är ändå ett väldigt exklusivt boende. Det är ett bekvämt boende, ett tryggt boende.

Vems är felet att rykten och synen på hyresrätten som ett tillfälligt och fattigt boende existerar? För så är det ju inte. Under mitt arbete med att skriva boken om Backa Röd såg jag hur människor trivs. Jag såg hur de levde tryggt i sina bostäder och en sällsynt gemenskap fanns där. Hur många väljer att bo hela sina liv i hyreslägenhet för att kunna lägga sina pengar på annat, för att inte behöva somna varje kväll i sitt drömboende med oron för att räntorna ska stiga och banken ska ta över bostaden.
Bygg fler hyreslägenheter som människor har råd att bo i. Ansvaret för attraktionskraften vilar på politikerna, fastighetsägarna men också på byggbolagen.
Skapa ett hållbart boende på lång sikt och inte bara med ekonomiska vinster i blicken. I dag byggs bostadsrätter för att byggbolagen tjänar mer pengar på det. Därtill kommer ursäkter som att man sparar till sig själv när man tvingas ta lån på flera miljoner för att få bo. Lån som aldrig kommer att kunna betalas tillbaks. Ändå uppmuntras bostadsrättsbyggandet mer än hyresrätten. Varför är det så? Det är bättre att vara fri än att vara ägd. Men det får man inte säga. För då fungerar inte vårt samhällssystem. Då faller det. För är man inte ägd av banker och finansbolag, vad händer då?

Bygger synen på hyreslägenheter på miljonprogrammet? Det smutsiga, det fattiga, där brottsligheten lever mellan betongväggarna? Såsom media ständigt beskriver områdena? Den syn som vi själva skapat och som politiker, fastighetsägare och byggbolag fortfarande verkar stå för och tro på.

Riv det misslyckade samhällsexperimentet och skapa bostäder som alla har råd med, miljövänliga, enkla bostäder som människan är skapad att leva i. Närmare naturen. Låt människorna andas, inte bara frisk luft utan även frihet.