För Socialdemokraterna återstår att utforma framtidens socialism i Sverige. Dels måste denna socialism ta hänsyn till demokrati och mänskliga rättigheter. Dels måste den ta hänsyn till medborgarnas behov och värderingar. I den förestående förnyelsen kan vi inte luta oss mot Vänsterpartiet och Miljöpartiet. V har inte gjort upp än med den revolutionära romantiken från kommunisttiden. Dess förtroendevalda kunde så sent som för några månader sedan störa andra partiers politiska möten utan åtgärder från partiledningens sida. MP driver miljöfrågorna urskillningslöst. Man kan inte samla en majoritet av röster från frusna väljare.

Ett centralt begrepp i vår förnyelse är kultur. Ordet betyder odling. En god odling försörjer sin odlare. Eller bidrar åtminstone till odlarens försörjning. Våra basnäringar är växtodling (skog medräknad), gruvdrift, energiproduktion och kunskapsproduktion. Men vi behöver en kontinuerlig utveckling av vårt näringsliv. Under senare år har exempelvis svenskt snus och svensk vapenhandel gett goda exportinkomster. Det finns moraliska problem. Snus är dock mindre hälsovådligt än rökning. Och vår vapenhandel kunde begränsas till av FN erkända stater.

I ett bredare politiskt perspektiv gäller det att skapa arbete, trygghet, utbildning. Vi lever inte av luft, kärlek, mångfald och enfald. Vi måste producera och byta varor och tjänster inom landet och världen runt.

Ett mindre problem utgör omgrupperingen inom ledningen för Socialdemokraterna. De begåvade men illa organiserade ungdomar (50 år plus/minus 10), som gjorde en kaotisk valrörelse nyss, behöver kanske en erfaren lagledare för att komma till sin fulla rätt. I Göran Perssons generation har Anders Sundström och Jan Nygren gjort spektakulära karriärer i privat näringsliv. Kanske någon av dem är villig att bli fadersgestalten inom S, nu när mor gått bort?