På fredag den 10 december uppmärksammas den internationella dagen för de mänskliga rättigheterna och värnandet om individens okränkbarhet. Ett bevis på att de mänskliga rättigheterna inte är uppfyllda är den oacceptabla mängden svältande i världen. Just nu svälter 925 miljoner människor. Av dessa bor hela 98 procent i utvecklingsländer. Enligt statistik från World food program har antalet svältande i utvecklingsländer ökat från 827 miljoner perioden 1990–92, till dagens 906 miljoner. Orsakerna till denna enorma humana katastrof är många men ett av de främsta skälen är regeringars ovilja att ge individen dess mänskliga rätt till mat.

Enligt den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, ESK-konventionen, inom FN ska varje lands regering värna om att invånarna inte kränks. Rättigheterna inkluderar rätten till bostad, mat, vatten, hälsa, sjukvård, arbete och utbildning. Den 10 december 2008 tog FN:s generalförsamling ett viktigt beslut som ämnade ge individen större inflytande över sin egen okränkbarhet. Ett tilläggsprotokoll till ESK-konventionen röstades fram, vilket ger invånare som kränks möjlighet att få sin kränkning rättsligt prövad i domstol. En sådan finns redan för kränkningar av de medborgerliga och politiska rättigheterna och tilläggsprotokollet blir alltså ett steg i rätt riktning mot att jämställa de två konventionerna. De regeringar som har valt att skriva under protokollet visar att de är beredda att anpassa sin nationella lagstiftning i enlighet med protokollet. Nästa steg, en ratificering, innebär att staten godkänner protokollet som gällande lag och ger därmed invånarna mer makt över sina rättigheter.

Idag har 33 länder skrivit under tilläggsprotokollet, däribland vårt grannland Finland. Bland dessa har endast tre länder ratificerat det. Ecuador, Mongoliet och Spanien, vars utrikes- och samarbetsminister Miguel Ángel Moratinos meddelade att han ratificerat tilläggsprotokollet den 23 september i år. I ett pressmeddelande framgår att Spaniens utrikesdepartement ser tilläggsprotokollet som ett betydelsefullt ytterligare skydd för individen samt som ett sätt att montera ned kategoriseringen av de mänskliga rättigheterna. De anser även att tilläggsprotokollet är någonting som kan främja arbetet mot att uppfylla milleniemålen om att halvera världens fattigdom till 2015.

Men Sverige har under en längre tid uttryckt skepsis mot tilläggsprotokollet och valt att inte skriva under. Skälet till denna motvilja är själva utkrävbarheten. Sveriges sittande regering anser att det är svårt att se över i vilken mån individer kränks och hur denna kränkning bör bedömas. Oppositionspartierna har tidigare uttalat sig om att de står bakom tilläggsprotokollet, dock har endast Vänsterpartiet och Miljöpartiet uttryckt en ambition att signera det. Sveriges inställning tycks dock ha mjuknat med tiden: I en motion av riksdagsledamoten Anita Brodén från 19 oktober 2010, uppmärksammas frågan: ”Då arbetet med mänskliga rättigheter är en mycket angelägen fråga för Sverige är det viktigt att ansträngningar görs för att uppnå konsensus för en ratificering av tilläggsprotokollet till ESK-konventionen.” Nu återstår det att se vilken strategi regeringen väljer att anamma.

Ett undertecknande av tilläggsprotokollet innebär alltså att individen ges större makt över sin egen livssituation. I en artikel i Dagens nyheter 29 november i år, beskrivs hur fattiga människor förlorar sin rätt att bruka sin egen jord. Rika intressenter förhandlar med regeringar i utvecklingsländer, som i hopp om ökad tillväxt nästan skänker bort de lokala böndernas odlingsmark. Skördarna kommer därmed inte de lokala bönderna till gagn utan säljs istället på världsmarknaden. Fenomenet kallas ”landgrabbing” och dess framfart har haft en förödande inverkan på lokala ekonomier i bland annat Afrika. Om fler regeringar väljer att skriva under och ratificera tilläggsprotokollet kan situationer som dessa, präglade av ojämlika maktförhållanden, motarbetas.

Sverige är ett land där svält, i jämförelse med vissa andra länder, inte är ett lika stort problem. Trots detta ska inte vårt behov av tilläggsprotokollet underskattas. Varje människa vars rätt till mat kränks är en person för mycket, och kränkningarna kan både handla om kvantitet och kvalitet. I en artikel i Svenska dagbladet förra året står att nästan varannan patient i slutenvården är undernärd eller i riskzonen att bli det och löper därmed ökad risk att dö i förtid.

Även regeringar vars invånare inte är drabbade av akut hunger står alltså inte utan ansvar. De länder i Väst som valt att godkänna tilläggsprotokollet uttrycker stöd för dem som verkligen svälter. De visar att svälten är ett globalt problem som drabbar människor lokalt. Mänskliga rättigheter får inte förminskas till endast slagord och uttryck för politisk medvetenhet.

Vi riktar en stark uppmaning till Sveriges regering: Ta ett humant beslut och lev upp till den humana bild som omvärlden har av Sverige och dess värnande om mänskliga rättigheter. Bevisa att Sverige stödjer rätten till mat. Skriv under och ratificera tilläggsprotokollet nu!