Egyptiernas reaktioner på Hosni Mubaraks känslosamma tal var blandade. En stor del av dem som protesterade på Tahrir Square var missnöjda.

– Jag blev väldigt arg när jag hörde talet. Jag befann mig vid protestaktionen och ungefär 50 av oss gick till ett litet kafé för att lyssna. Vi blev upprörda över att han inte bad om ursäkt för dödsoffren eller för det märkliga tillbakadragandet av armén, och att han inte alls nämnde undantagslagarna. Detta gjorde oss ännu mer beslutna att få bort honom, inte av envishet utan bara för att han inte förtjänar makt, sade en av de protesterande, Dalia Mossad, filmredigerare.

Sedan finns det finns det personer med andra åsikter, som juridikstudenten Sahar Emad el Din.

– Allt jag bryr mig om är att han inte ställer upp för omval. Och folk som säger att han ska avgå nu är hemskt oförståndiga, eftersom allt bara skulle bli värre än det redan är. Vi borde ge honom en chans – vi stod ut med honom i trettio år, inte gör väl några månader någon skada. Jag vill bara ha lugn igen och känna mig trygg i det här landet.

Det finns också de som tvekar mellan en längtan efter stabilitet och vad de upplever som ett välmotiverat avlägsnande från makten – som till exempel filmkritikern Wael Iskandar.

Han säger att han tycker att Mubaraks löfte att avgå ”vore ett idealiskt scenario om det var sant, men misstron är så stark nu mot allt regimen säger”, en misstro som grundar sig i att ”allting de har sagt de sista 30 åren har visat sig falskt, även löftena de gav nyligen om fria och rättvisa val”.

Denna uppfattning delas av dataingenjören Mohamed Mazloum. Särskilt efter de våldsamma scenerna som utspelade sig på Tahrir Square, då Mubaraks anhängare och motståndare drabbade samman.

– Först tyckte jag att det var ett bra tal som borde lugna ner folket och tillåta Egypten att återfå sin stabilitet. Men dagen efter läste jag åsikter som fick mig att inse att alltihop var samma tomma löften som gjorts om och om igen. Kombinerat med gårdagens massaker kan jag inte hjälpa att jag känner mig lurad och bedragen.

Ingen är riktigt säker på vem som är skyldig till våldsamheterna som bröt ut den 2 februari och som eskalerade till närmast öppet krig – officiellt med tre döda och 600 skadade som resultat. Tv-kanalen al-Jazeera anger 1 500 skadade. Men även här varierar uppfattningarna kraftigt.

– Jag är helt övertygad att affärsmän i regeringspartiet låg bakom, säger Sarah el Sayeh, analytiker på en statlig myndighet.

Detta står i motsättning till Wael Iskandars uppfattning.

– Enligt en teori är regimen splittrad, men jag tycker att Hosni Mubarak är ansvarig i vilket fall. Händelserna underminerar den nytillsatta regeringen helt.

Det enda som kan sägas med säkerhet är att egyptierna nu lever i ett tillstånd av rädsla och paranoia, ett tillstånd där både misstro och konspirationsteorier frodas. Och om den nuvarande regeringen inte gör mer för att stilla denna fruktan, kommer både dess egen och nationens framtid att sväva i ovisshet.