Blod från Kairos gator stänker också på Sverige
EGYPTEN Sverige hade en chans att distansera sig från den iskalla stormaktspolitiken genom att frankt kräva Hosni Mubaraks avgång. Istället fegade man och sällade sig till det cyniska sällskap där USA, Kina och EU är tongivande.
Även en litet land kan spela roll. Det såg vi under Vietnamkriget, där en stark antikrigsrörelse påverkade regeringen och Olof Palme tog avstånd från ”dessa satans mördare”.
Då stod Carl Bildt också och herrelikt såg på när USA begick sina skändliga krigsbrott i Sydostasien.
Om det stod och vägde inom EU, vilket jag innerligt hoppas, skulle ett klart ställningstagande från Sveriges sida kunnat få stor betydelse. Istället stänker nu blodet från Egypten inte bara på stormakterna utan också på Sverige. Vi bär ett kollektivt ansvar för att de fredliga demonstranterna slaktas på Kairos gator.
Jag kan bara konstatera att socialdemokraterna med sin utrikespolitiske talesman Urban Ahlin vågade gå emot EU:s och Carl Bildts krypande, för USA:s favorit under 30 år, diktator Hosni Mubarak.
