Vad händer med ett samhälle där sjuka människor inte ryms? Där ineffektiva människor inte ryms? Där allt fler människor faller hårt mot det sista skyddsnätet som finns, tvingas söka försörjningsstöd och inte ens kan gå till tandläkaren utan att stå med mössan i handen?

Det kommer att dröja innan vi vet hur många som tagit livet av sig när de utförsäkrats ur sjukförsäkringen. Hur många som måste ringa sina vänner och låna pengar för att betala räkningar som inte kan betalas innan kronofogden kommer. Och hur många som inte har några vänner som kan låna dem pengar. Det kommer att ta lång tid innan vi ser konsekvenserna av en gymnasieskola utan estetiska ämnen åt arbetarklassen.

Vad händer med ett samhälle där dagisgrupperna växer och växer? Där medelklassens livspussel ska pusslas ihop av arbetarklassens kvinnor? Vad blir följden av ett arbetsliv där människor är rädda?

I Sverige i dag har en tredjedel av alla som är arbetslösa rätt till a-kassa. 2006, innan alliansregeringens förändringar av a-kassereglerna var siffran 80 procent. Fortsätter utvecklingen förutspås den siffran sjunka till en fjärdedel av alla arbetslösa under nästa år. Vi är på väg mot ett samhälle där alla tvingas se om sitt eget hus, där egenintresset hela tiden vinner över det gemensamma intresset. Där solidaritet är ett begrepp utdefinierat på samma sätt som alla människor som lever i det berömda utanförskapet.

I innanförskapet finns de fina skolorna, Rut och Rot, matlådor som levereras till dörren och privata sjukförsäkringar. Där har den rikaste tiondelen av Sveriges barnfamiljer det så gott ställt att varje familj skulle kunna försörja drygt tre lika stora familjer. I utanförskapet finns en barnfattigdom på 61 procent (Rosengård i Malmö, 2008).

Där får sjuka människor veta att de är omotiverade och coachas tillbaka till arbetsmarknaden av innanförskapets människor. Under 2010 blev 42 000 personer utförsäkrade ur sjukförsäkringen. Enligt Försäkringskassans prognoser kommer ytterligare 17 000 utförsäkras i år. De som faller faller hårt och de påstås ha sig själva att skylla. Arbetslinjen ger åt den som har och tar från den som inte har.

Men i ”utanförskapet” och solidariteten finns också nyckeln gömd till förändring. Så länge människor sluter sig samman. Så länge människor ser varandra och inte strävar efter en målbild skapad av och föreställande Fredrik och Filippa. Så länge människor kräver en annan samhällsordning. Så länge är en annan värld möjlig.

Med ledordet Ingenting är gratis skapas ett hårdare Sverige. Klyftorna växer mellan innanförskapets och utanförskapets människor. Det är bara det att arv och klass är fullständigt gratis. Det livsfarliga för högerns samhälle är när människor börjar tro mer på sig själva och varandra än dem vi är tillsagda att tro på. Vi behöver vägra Alliansens Sverige. Vi behöver göra det nu.