Inledare


László Gönczi
Fria Tidningen

Wall street är ett symptom

I dessa tider, när yrvakna demonstranter mot girighet ställer sig utanför Wall Street, lär väl de flesta ha amatörteorier inom nationalekonomin. Så även jag. Ekonomerna och statsvetarna har svikit sitt kall och mest funderat på hur man kan mixtra med statsobligationer och styrräntor istället för att utveckla hållbara system för byte av varor och tjänster. Vi amatörer blir inte bara sugna att kasta oss in i de globala spekulationerna, det blir närmast en medborgerlig plikt att diskutera saken. Mänskligheten får inte kasta sig in i en malström av hopplöshet insugen av sin egen snikenhet. Vi kan bättre!

För att komma någon vart med de stora frågorna vill jag börja med en del funderingar kring lånebegreppet. Det första man slås av är att vanliga lån inte rimligen borde belasta jordens befolkning. Vi lånar, än så länge, inte i någon galaktisk bank, vi lånar av människor. Egentligen är ett normalt lån redan bekostat när det kommer till stånd. Lånar jag till ett husbygge är spiken redan smidd, snickaren har mat hemma och skogen, som levererar virket, är redan uppväxt. Problemet sett på detta grundläggande vis ligger i att någon vill ha mina gentjänster och att jag kanske inte kan leverera dem. Denna någon är inte snickaren, för han har ju redan fått betalt utan banken. Och banken smider inte spikar, odlar inte mat och hyvlar inga brädor. Så vad är det egentliga problemet? Systemet är det egentliga problemet. Vi lånar inte från snickaren och sågverksarbetaren, vi lånar från snikna banker.

Men nu är det så att en del av husbygget och annat vi lånar till faktiskt kräver resurser som minskar framtida möjligheter. Inte bankernas, för dem kan vi strunta i, utan andra långsiktiga resurser. Vi kan börja med de ändliga energikällorna. Vi använder enorma mängder av dem och de återskapas inte. Även om detta inte egentligen kan kallas för lån av framtida generationer. För de äger inte heller resurserna, men det går helt klart ut över deras möjligheter. Med vårt sätt att leva minskar vi naturens produktionspotential, förödar stora tänkbara odlingsarealer och sprider gifter som skadar både dagens organismer men också framtidens. Det handlar i vissa fall om hundratusentals år.

Vi kanske inte belånar, men väl belastar överlevnadsmöjligheterna. Vi människor i Nord, med vår höga standard, har en oöverblickbar förmåga att belasta framtiden med vårt leverne. Barnarbetare blir skadade för livet, förgiftade arbetskollektiv har tidig sjukdom och död att se fram emot. Problemet är alltså inte i första hand att greker, ester och engelsmän har lånat mer än de kan betala, utan att de har lånat från oåterställbara konton.

Att kineser lånar ut till amerikaner som i sin tur köper prylar från Kina så att de får arbetstillfällen vore inte så farligt om de inte hade så vitt skilda lönevillkor. Det skulle nog bli balans i detta annars. Och dithän lär det gå så småningom.

Det stora problemet är att båda parter belastar naturen på ett helt orimligt sätt och att balansen med naturen är mycket svårare att återställa, ja, ju senare desto svårare.

Och slutklämmen på det hela är att ju mer vi lånar desto mer förödelse kan vi medverka till och kan vi så gör vi, tyvärr. Vi är så otroligt kåta på materiella fördelar att vi kanske inte ens ser att de snikna bankerna drivs med hjälp av vår konsumtionshysteri. Kanske ett värre drivmedel än de fossila då den inte tycks sina. Eller?

László Gönczi • [email protected]

Fakta: 

László som hörde Wall Street kritiken redan på sextiotalet och undrar vad har hänt på drygt fyrtio år?

ANNONSER

© 2026 Stockholms Fria