Ja, vad annars. Möjligen har någon av oss/er börjat tänka, kanske inse att ”shop til you drop” inte är den ultimata lyckan, att jordens resurser börjar sina och att det är vi i väst som har snott allt från U-länderna, våra barn, barnbarn och kommande generationer.

Bara jag får köpa det senaste, bara jag får åka till Thailand, varför skulle jag avstå?

Ja, kanske för kommande generationer, eller varför inte samvetsbetänkligheter. Den 27/11 2010 gick vi över gränsen för vad vi kunde ta ut av jordens egen produktion, det var då vi i väst fortsatte tulla på andras rätt till samma liv som vi själva vill leva.

Och 2010 var det den största ökningen någonsin av koldioxidutsläpp, trots alla miljömöten, trots alla löften och trots alla stora ord. Men visst, så länge det inte svider för oss i väst så bryr vi oss inte, att det är fler oväder även hos oss….tja, vem bryr sig?

På andra sidan jorden får tusentals småbrukare sina jordar förstörda när saltvatten sipprar in, öbor står upp till fotknölarna i havsvatten när det är stormar/högvatten. Vem bryr sig, som sagt. Fast det är klart, blir det många miljoner miljöflyktingar, ja då kan det bli lite besvärligt, för hit ska de väl inte komma. Eller ska de det? Jag menar, vi har förstört deras miljö, men vill inte ta hand om medmänniskor som drabbats. Nä, det låter ju bussigt, uttrycket sköt dig själv och skit i andra får en djupare innebörd liksom.

Under hösten har det diskuterats finans så det bara drösat, pengar, pengar det är allt man kan ta tag i. Vad kommer det inte att kosta om hela samhällen rasar när klimatet blir sämre, kanske, möjligen, eventuellt kunde man redan nu börja göra något? Eller stoppar man huvudet i sanden som den, alltid lika närvarande, strutsen? Jag sitter bara fyra år som politiker, varför skulle jag bry mig? Ja varför?

Med en viss kunskap om hur vi människor tänker skulle jag kunna ge följande framtidscenario: Länder kommer att slåss till sista blodsdroppen om de allra sista resurserna. Om man inte bryr sig om vår gemensamma planet, varför inte säga det då?

Alla människor, från shopoholics, politiker till vanliga medborgare, säg det då: Jag skiter fullständigt i hur det går för U-länderna, mina barn, barnbarn och alla kommande generationer. För det är ju just det saken handlar om.

Eller: börja nu, rösta på politiker som har en vision om hur jorden ska räddas, ta tag i ditt eget beteende i affärerna och vad gäller resandet. Om vi, alla i västvärlden gör så, ja DÅ finns det hopp. Annars kan vi snart börja nedräkningen för ”the judgement day”.