Fas 3 utnyttjar de arbetslösa
Högerinriktad och arbetarfientlig arbetsmarknadspolitik upprätthåller massarbetslösheten och intensifierar förnedringen och utnyttjandet av människor. De som pinat sig igenom FAS 1 och 2 i Jobb- och utvecklingsgarantin och hamnar i FAS 3 tvingas utföra gratisarbeten. Pricken över i:et i förnedringen: anordnarna har rätt till betalning för det arbete som FAS 3-deltagarna utför åt dem, skriver debattör Krister Lilja.
Den högerinriktade och arbetarfientliga arbetsmarknadspolitiken har blivit ännu aggressivare sedan alliansregeringen tog över styret 2006. Samma teman går igen som en permanentad massarbetslöshet som hela tiden upprätthålls och utgör själva grunden i systemet. Två andra ingredienser som ingår och intensifierats är förnedringen och utnyttjandet av människor som blivit utgallrade på grund av den skapade hårda konkurrensen om jobben i Sverige.
De som pinat sig igenom Fas 1 och 2 i jobb- och utvecklingsgarantin och hamnar i Fas 3 tvingas utföra gratisarbeten hos arbetsgivare eller ideella organisationer, till ett aktivitetsstöd på 65 procent av tidigare lön. De deltagare som i Fas 1 och 2 erhållit det lägsta stödet på 223 kronor per dag som utbetalas till dem som inte har rätt till arbetslöshetsersättning, går miste om detta stöd när de går in i Fas 3 och tvingas helt förlita sig till kommunalt försörjningsstöd. Samtidigt tvingas de utföra gratis arbete åt anordnarna.
Som om inte detta vore nog, så har anordnarna dessutom rätt till betalning för det arbete som Fas 3-deltagarna utför åt dem, 225 kronor per person och dag. Det utgör verkligen pricken över i när det gäller att förnedra dessa människor. Kontrollen över hur Fas 3-pengarna till anordnarna används och var de slutligen hamnar verkar vara obefintlig. Fas 3 och de långtidsarbetslösa tycks ha blivit en ekonomisk mjölkko för oseriösa arbetsgivare och föreningar.
Kontrollen över de arbetslösa har däremot bara ökat genom åren trots att arbetslöshetsförsäkringen hackats sönder fullständigt, inledningsvis av Socialdemokraterna med samarbetspartier. På den tiden som Sverige hade en arbetarrörelse så fanns det en utförsäkringsgaranti mot utförsäkring ur a-kassan, vilken utgjorde en spärr mot den fattigdom som dagens människor, både vuxna och barn i Sverige, hamnar i. Förr fanns även beredskapsarbeten som gick under parollen ”Samhällsnyttigt arbete till marknadsmässig lön”.
Mitt förslag är att lägga ner Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen – IAF, jobb- och utvecklingsgarantin, samt delar av Arbetsförmedlingen och istället omdirigera dessa medel till samhällsnyttiga beredskapsarbeten som kvalificerar till a-kassa. Dessa beredskapsarbeten skulle kunna innebära renhållning inom kommunala parker, att gå ut med rullstolsburna pensionärer från äldreboenden, hjälpa äldre som bor hemma med inköp av livsmedel eller skötsel av trädgården.
