Jag behöver nämligen tegel för att kunna förverkliga drömmen om det fria, kritiska universitetet med hörnstenarna kreativitet och fritt tänkande. Styrande paroll: ”Tänka rätt är stort – tänka fritt är större”.

Allkonstnären Joseph Beuys, han som hävdade att varje människa är en konstnär, och Nobelpristagaren Heinrich Böll skissade på ett sådant universitet en gång i tiden.

Man kan ta del av deras appell för ett dylikt. Inspirerande och omtumlande. Men det förverkligades aldrig i praktiken, utan stannade på skrivbordet.

De hämtade draghjälp och ammunition från den studentrevolt som skakade de västeuropeiska lärosätena mot slutet av 60-talet i berättigad protest mot en aviserad strömlinjeformad och näringslivsanpassad utbildning. Även i Sverige.

Revolten ebbade ut. Det kritiska tänkandet som ideal ersattes av ”anställningsbarhet” som ledstjärna för den högre utbildningen. Man utbildar sig inte för att lära sig tänka, utan för att i bästa fall fixa en anställning. Dumstrut på. Plugga och knip.

Förflackning har de senaste decennierna alltmer kommit att prägla lärosätena. De har degenererats till utbildningsfabriker. Låg kvalitet men hög genomströmning. Illa för studenterna, förlåt, ”kunderna” ska det heta.

Men den store förloraren är den samhällsutveckling bortom skorstensindustri, lydnad och disciplin som ropar på just ett kreativt och fritt tänkande. Beuys och Bölls vision kan inte bli verklighet inom ramen för den högskoleordning som nu är. Förflackningen kommer att fortsätta.

Därför efterlysningen inledningsvis.

Någon?