Planetens sjätte massutrotning – en bisak?
Om intelligens definieras som en arts talang att anpassa sig till sin omgivning, så är människan inte särskilt smart. Genom att trotsa naturens alla lagar har hon sökt skapa omgivningen efter sig själv, men till priset av biologisk mångfald och livet självt. Ett par hundra arter utplånas, varje dag, till följd av mänskliga aktiviteter.
Honungsbiet är en nyckelart, en överlägsen pollinerare i insektsvärlden. Det gör många arter beroende av det. Med andra ord, allt hänger samman och även vår egen överlevnad kan hänga på ett utrotningshotat litet bi.
Det finns ett nu ett otal studier som vittnar om den stora bidöden. Att pollinerande arter håller på att utplånas. Hur många fler rapporter behövs för att väcka mänskligheten?
Redan på 1960-talet observerades en förintelseprocess av bikolonier i Nordamerika och Europa. Och härom året deklarerade FN:s miljöprogram att bidöden är ännu en indikation på att planetens sjätte stora massutrotning av arter inträffar nu.
Det är historiskt. Och skräckinjagande. Den femte och förra massutrotningen inträffade för 65 miljoner år sedan. Då utplånades 80 procent av planetens alla arter, däribland dinosaurierna. Av en meteorit. Idag är orsaken vi.
Människan har, som den enda enskilda arten genom tiderna, bokstavligen förändrat världen. Vi påverkar allt liv jorden över, till den grad att samtidens geologiska epok har uppkallats efter oss: antropocen. Men människans tidsålder är inget att vara stolt över.
Kalla fakta: världshistoriens sjätte massutrotning sker nu. Så hur var det med näringskedjan, vilken art står på tur?
Om honungsbiet försvinner hotas matförsörjningen för en stor del av jordens befolkning – och andra djur. FN räknar på att över 70 procent av de 100 grödor som tillsammans utgör 90 procent av världens globala matförsörjning är beroende av pollinering. Det handlar om grönsaker, frukter, spannmål, djurfoder, allt. Allt står på spel. Och med sju miljarder människor har vi aldrig varit mer beroende av naturen.
Några anledningar till bidöden är förstörda habitats (livsmiljöer), klimatförändringar, konkurrens från icke-inhemska arter, sjukdomar från kommersiellt kontrollerade arter (som används i pollineringsprogram), bekämpningsmedel och andra föroreningar. Försvagade ekosystem och global uppvärmning gynnar dessutom olika former av virus och parasiter som angriper de vilda arterna, liksom även elektriska och magnetiska fält påverkar dem negativt.
Att bevara och återskapa naturliga livsmiljöer är en av de stora utmaningarna för att rädda de pollinerande arterna. (Och oss själva.) Liksom de flesta vilda djur överlever de inte på besprutade monokulturer. Deras habitat måste skyddas och ekologiska odlingsmetoder måste praktiseras; andra alternativ existerar inte.
När människan spelar gud och trotsar naturlagarna slår det alltid tillbaka, för att tala med den kristne anarkisten Albert Einsteins ord. Och som ateistisk anarkist undrar även jag ibland om det inte är vi, jordens nu levande och närmast sörjande generationer, som blir syndaflodens sista offer.
Konsekvenserna av den sjätte massutrotningen har vi sannolikt bara sett inledande symtom av. I ett värsta scenario får vi aldrig få uppleva slutet av den era som uppkallats efter oss. Visst är det ironiskt hur människan, som vetenskapligt inte ens kan definiera liv, har ställt allt på ända. Vårt inflytande är mäktigt, så låt oss nu ändra på historien.
Nette tror på blommor och bin, att världen blir en vackrare plats ju fler som engagerar sig i växter och naturlig biodling.
