Liljevalchs chef Mårten Castenfors presenterar årets vårsalong med att säga att man i urvalet av konstnärer velat bjuda på ett smörgåsbord som visar upp konstens bredd. Därför har man också valt fler konstnärer än vanligt, och utställningen omfattar 315 verk.

Vad gäller bredden så ingår förvisso väveri, videokonst, modellbyggen, skulpturer och grafik, men det är ändå måleriet som dominerar. Man möts av starka färger och kitsch, med influenser från serier och sagor. Men även svärta, död och utsatthet. Några verk berör och frammanar en obehaglig stämning, som Erika Bergströms oljemålning Bloggerskan, eller Remus Grecus gåtfulla teckning The death sentence.

Den politiska konsten är inte framträdande, men skymtar fram här och där. Gemensamt för flera av dessa verk är att de är lekfulla och humoristiska. Här återfinns Anna Berndtsons serie Bringing women back to Saudi Arabia Ikea, där hon klippt in sig själv i Ikeareklamen och bland annat poserar i klänning med motorsågen höjd.

Andra roliga samtidskommentarer är Fas 1, med förvrängda bilder av Reinfeldt, och 100 % nötkött, en oljemålning som föreställer en babytjur med horn och stora ögon som ser ut av vara tagen ur en Disneyfilm.

Sticker ut mest gör ändå videoverket Jag känner faktiskt att jag är bättre kompis med min fitta nu. Det är en feministisk undersökning av det kvinnliga könsorganet, gjord med stor humor. Med hjälp av små klämmor och trådar gör kvinnliga kön mimande rörelser i takt med en poplåt. Det är lekfullt och smittande roligt, samtidigt som det är en politisk kommentar. Det är definitivt det verk som är mest provokativt på vårutställningen, men också ett av de intressantaste.

Liljevalchs konsthall är beroende av en stor publik på vårsalongen för att få ekonomin att gå runt. Det märks. Utställningen är klatschig, ofta vacker att titta på med djur gjorda av spets och videkissar, textilblommor och storslagna modellbyggen. Den kommer säkerligen att tilltala den breda publik som den vänder sig till. Tyvärr upprör eller berör utställningen inte som helhet och det är bara enstaka verk som glimrar. Smörgåsbordet bjuder på för få starka smaker.