Stockholms Fria

Berlins femte biennal i ordningen är inte platsen för det märkvärdiga och monumentala. Det saknas säkra kort. En eloge till kuratorparet Adam Szymczyk och Elena Filipovic som inte låter förlita sig på kända konstnärsnamn och spektakulära verk. Istället dominerar det personliga berättandet och det fragmentariska. Det som också överraskar är bristen på måleri. Detta medium har annars synts mycket de senaste åren, efter tre decennier som mer marginaliserat konstnärligt uttryckssätt.