REPLIK Du ställer en berättigad fråga och de flesta av oss svarar givetvis att jo, vi älskar djur. Och är vi ärliga lägger vi till att vi skiljer på dem vi klappar och dem vi äter. Så enkelt är det och så jäkla svårt!

För ingen av oss vill se hur de djur som föds upp till mat lever. Absolut ingen vill se lidande grisar och skitiga, svältande kor mitt under bästa tv-tid medan vi krubbar i oss ännu en macka med leverpastej eller, som jag, en med skivad kyckling. Lantbrukets (eller ska jag skriva industrins?) djur har det väl bra... eller?

Med jämna mellanrum får vi se dessa bilder och tack och lov finns det människor, företrädesvis unga, som filmar och utsätter sig för risken att torska. Bara för att vi andra ska få tänka till ett tag, i alla fall tills någon ny nyhet fångar vårt intresse. Och är det inte så, som så många sagt mig, att människor är viktigare än djur? Nej, jag tycker faktiskt inte det.

Och jag har varit vegis, även vegan, många år i tjugoårsåldern och jag har aldrig mått så bra. Om det sedan var på grund av min ungdom eller mathållning är svårt att säga, möjligen både och. I dag skulle jag gärna leva på det viset igen, inte som vegan för det kräver för mycket, utan gärna som vegetarian, eller hälsokostare som vi mer strikta kallade oss.

Men, tyvärr kan jag inte vara strikt i dag, jag har nämligen blivit matallergiker för det mesta i matväg. Jag måste alltså äta det jag tål om jag ska överleva överhuvudtaget, sen kan man ju undra om någon annan ska behöva sätta livet till för att jag ska överleva. Kanske är det en annan diskussion.

Jag äter inte mycket kött, utan det blir så mycket grönt, groddar, soja med mera som jag tål och jag är glad att inte alltför många djur får sätta livet till för min skull. En del fisk köper jag, men där kan man också fundera över hur de lever och är fångade. Här försöker jag följa Naturskyddsföreningens rekommendationer, men det är inte helt lätt att planera mina matinköp i dag.

Vad gäller päls och skinn använder jag inte skinnkläder och skinnskor, inte vad jag vet i alla fall. Jag lämnade kvar mammas minkbit på ålderdomshemmet när hon dog, kände att det var inget för mig. I dag tillverkas så mycket bra, djurvänliga kläder att jag inte behöver bidra till minkarnas helvete också.

Jag kan säga att vore jag ung i dag skulle jag vara mer militant, men skulle inte kunna vara helt strikt vegis. Tyvärr.