När Jens Assur ställer ut på Liljevalchs gör han det med gigantiska fotografier av afrikanska städer. Bilderna är 2,5 x 3,5 meter, tagna med en lådkamera specialbyggd i Japan för att kunna behålla perfekt skärpa trots det stora formatet. Med denna ålderdomliga, analoga teknik har Assur velat framkalla nya bilder av Afrika. Utställningen Africa is a great country visar en urban, modern kontinent med snabb tillväxt och en växande medelklass. Det är inte ett försök att presentera hela sanningen om Afrika, utan istället att nyansera bilden. Jens Assur menar att svenskens bild av Afrika fortfarande är färgad av Tintin och svälten i Etiopien på 1980-talet. Han vill göra en monokrom bild av kontinenten polykrom.

Under 1990-talet skildrade Jens Assur konfliktområden och utvecklingsländer, för att på 2000-talet vända blicken mot västvärlden och konsumtionssamhället. När han nu återvänt till Afrika har han försökt att inte fokusera på det som uppfattas som typiskt ”afrikanskt”, utan visa 13 storstäder som kunde ha legat var som helst i världen.

Fram träder ett urbant landskap som på många sett liknar vårt. Framför allt påminner städerna om amerikanska och asiatiska metropoler. Här återfinns köpcentrumen, en tät koncentration av skyskrapor i affärskvarteren, medelklassens villaomräden som tycks avskurna från omvärlden, och över allt reser sig nya byggnadskomplex. Flera av fotografierna är tagna från höghustak, och det stora formatet gör att man får en svindlande känsla av att blicka ner i myllret av byggnader och vägar.

Det är just arkitekturen som står i centrum i Africa is a great country. Flera av de människor som figurerar på bilderna är byggnadsarbetare. Visst ser man familjer här och där, men kvinnorna är lätträknade. Jag kan bara påminna mig att kvinnor har framträdande roller i två av bilderna: På den ena syns en leende kvinna på en reklamaffisch. På den andra står en kvinna hukad och skördar grönsaker på en åker. Av texterna som kompletterar fotografierna förstår man att det inte är Jens Assurs avsikt att säga att kvinnor inte har en del i det moderna Afrika, tvärtom. Men det är lätt att få den uppfattningen när man ser utställningen.

Fotografierna som visas på Liljevalchs är välkomponerade och imponerande, ofta med en genomtänkt färgkomposition. De är så stora att man nästan tycker sig stå mitt i den verklighet som skildras. Och kanske ligger något av problemet med utställningen där. Jag saknar blinda fläckar, något som skaver, väcker funderingar. Redan genom titeln, där Afrika liknas vid ett land, har Assur gjort klart att han vill utmana våra fördomar. Men till det behövs inte bilderna. Stundtals häpnar jag faktiskt mer över texterna med fakta.