Titthål mot den svenska synden | Stockholms Fria

Recension


Utställning
Den svenska synden
Var: Spritmuseum
När: 22 maj 2014–18 januari 2015

  • Genom peepholes får man en inblick i den svenska synd som väckte fasa och upphetsning runt om i världen.
  • Skyltfönster i en svensk porrbutik på 1970-talet.
Stockholms Fria

Titthål mot den svenska synden

Kondomer, sexualundervisning och naket på Spritmuseums utställning. 

Det voyeuristiska behovet hos människor tycks vara stort. När Spritmuseum inviger sin utställning Den svenska synden får man köa bara för att komma in i lokalen. Inte ens vid vernissager med verk av världsberömda konstnärer har jag mötts av ett sådant folkhav. Det tar över en timme att åla sig fram genom folkmassan på utställningen, som är upplagd likt en labyrint. Det första man möts av är ett citat från ett plakat vid en demonstration i London 1971 mot den svenska sexualupplysningsfilmen Kärlekens språk: ”Sverige – mer porr, mer självmord, mer alkoholism och mer gonorré för varje år”.

Men den svenska synden som begrepp och myt uppstod på 1950-talet, främst genom filmerna Hon dansade en sommar och Sommaren med Monika. Sverige som ett spritdränkt land med villiga kvinnor uppmärksammades stort internationellt, och utövade en lockelse samtidigt som det skapade moralpanik. I USA fick Sommaren med Monika titeln Story of a bad girl.

Men det var inte bara filmer som satte Sverige på den sexual(o)moraliska kartan. Sverige var först i världen med att införa sexualundervisning i skolorna 1955, en fråga som RFSU drivit sedan 1930-talet. De första kondomautomaterna kom 1959 och Sverige hade även en naturiströrelse. Denna tog avstånd från pornografi, men samtidigt hade deras tidning Tidlösa en upplaga på 14 500 exemplar, trots att de aktiva naturisterna bara var ett tusental.

1968 gjordes den italienska ”chockumentären” Sweden – heaven and hell, som framställde Sverige som ett land av tonårssex, alkohol, statssanktionerad pornografi och lesbiska klubbar. Det var dock uppenbart att syftet med filmen egentligen var att kunna kringgå censuren och visa lättklädda scener. Myten om Sverige som ett land av sexuellt frigjorda kvinnor exploaterades också av en växande porrindustri, som slog mynt av nakenhet. Det är också där någonstans som vandringen genom labyrinten når sitt slut, när en frigörelse som ändå hade flera positiva inslag hamnar i porrbutikers skyltfönster och i rena porrfilmer.

Den svenska synden är utformad av konstnären Peter Johansson och är en finurlig utställning med vindlande gångar, där det mesta av bilder och filmer visas i ”peepholes”. Gulblekta affischer och tidningsomslag väcker säkert nostalgi hos många och utställningen kommer förmodligen att dra en stor publik som vill kika i titthålen. Utanför Spritmuseum sitter en affisch med texten Swedish sin. Det är förstås ingen slump att det är skrivet på engelska. Spritmuseum ligger ett stenkast från Abba-museet, och har en restaurangdel vackert belägen vid vattnet. Hit kan utländska turister komma och dricka ett par öl och titta på erotik innan de går vidare för att skråla karaoke till Waterloo och Voulez-Vous.

Rekommenderade artiklar

© 2020 Stockholms Fria