Troligen har Disneys beslut att inte distribuera filmen bara ökat dess popularitet ännu mer.

Men smakar det så kostar det. Moore har anklagats för att vara både lögnare och oseriös dokumentärfilmare. Hela böcker har skrivits som alla vill dra ner byxorna på den mullige filmmakaren. Sajten RightWingStuff.com säljer Jason Clarkes bok Michael Moore Is A Big Fat Stupid White Man, som sägs vara resultatet av 15 års research kring Moore. Till och med Ray Bradbury, som skrivit romanen Fahrenheit 451 vars titel Moore lånat, säger till DN den 28 juni att Michael är en 'förfärlig människa'.

Men de 'brott' som Michael Moore sägs ha begått är inte så många. Betydligt färre än förra gången det blåste kring honom och succé-filmen Bowling for Columbine. Och inte heller denna gång lyckas kritikerna övertyga i motbevisningen. Johan Norberg, svensk nyliberal proffstyckare, noterar på sin hemsida att 'det verkar ha blivit acceptabelt för svenska journalister, även från vänsterkanten, att attackera Moore'.

Och mycket riktigt, i kolumner och krönikor i både DN, SvD, Metro och Expressen florerar de syrliga kommentarerna, alltid lika inlindade i cynism och misstroendeförklaringar mot Moore. Som om de ville bevisa för omvärlden att 'vi minsann inte har gått på lögnerna!'. Sällan pekar de ut just vilka lögner Moore skulle vara skyldig till. Norberg själv bara snuddar vid ytan.

Därför är det intressant att hitta tidningar som faktiskt tagit sig tid att granska filmen Fahrenheit 9/11. En sådan tidning är New York Times. De skriver den 20 juni bland annat att 'centrala påståenden i Fahrenheit 9/11 är allmänt vedertagna'. Ett mycket kritiserat sådant är påståendet om att delar av bin Ladins familj fick flygtillstånd en dag när ingen annan fick det. Den så kallade '11 septemberkommissionen' skriver i sin slutrapport att den saudiska familjen inte fick flygtillstånd förrän den 20 september men detta motsägs nu av nyare fakta. Floridatidningen St. Petersburg Times skriver den 9 juni att företrädare för Tampas internationella flygplats nu bekräftat att ett plan lyfte den 13 september, något som kommissionen inte hann få med i rapporten.

Flygplanet, en LearJet 35, lyfte någon gång efter 15-tiden, återvände två gånger till Tampa för att sedan bege sig söderut. Saudierna hade bett polismyndigheten i Tampa om eskort men det blev Dan Grossi, en före detta militär och Manuel Perez, en pensionerad FBI-agent som till slut följde med. Det amerikanska luftfartsverket, FAA, som tidigare sagt att flygningen inte ägde rum, tiger nu som muren och hänvisar alla frågor till FBI, som inte heller besvarar någonting. Inte 11 septemberkommissionen heller.

William Shumann, talesman för FAA, erkänner dock för St. Petersburg Times att 'huruvida en sådan (LearJet-) flygning var laglig eller inte hänger på om någon betalade för den'. Tillåten eller ej tycks alltså flygningen ha ägt rum på det datum som Michael Moore påstår i Fahrenheit 9/11. Så vad kvarstår då av Moore-kritiken när nyckelargumentet fallit pladask? Sajten Moorewatch.com listar på andra plats Moores kritik mot USAs invasion av Afghanistan. Det faktum att oljeledningen genom Afghanistan ännu inte börjat byggas skulle per se motbevisa USAs oljeintentioner inför invasionen av Afghanistan.

Men förseningarna av den transafghanska pipelinen, TAP, beror inte på ointresse för olja. Enligt Times of Central Asia förblir Afghanistan en katastrofzon: 'Alla transnationella projekt som på något sätt involverar detta krigshärjade land tycks dömda att få problem. [TAP] är inget undantag.'

Ted Rall, författare till boken Gas War, skriver på sajten Uexpress.com hur TAP ändå fortfarande diskuteras. Den asiatiska utvecklingsbanken ADB hoppas bygga upp ett konsortium av oljeföretag för att finansiera projektet på över 25 miljarder kronor. ADB har redan spenderat miljoner dollar på lämplighetsstudier och undersökningar längs den föreslagna vägen från Herat, en stad i nordvästra Afghanistan, till Kandahar nära den sydöstra gränsen mot Pakistan. Den amerikanskledda ockupationsstyrkan har lovat att göra den kommande servicemotorvägen för TAP till 'högsta prioritet i återuppbyggnaden av landet', skriver Ted Rall.

Resten av anti-Moorelistan på Moorelies.com kan sammanfattas i rubriker som 'Michael Moore hatar militären' och 'Michael Moore hatar affärslivet'. Botten nås när ett citat av Moore - 'I like America to some extent' - bemöts med frågan 'Är det här åsikter från en man som respekterar dig nog för att ge dig den nakna sanningen, eller manipulerar han dig för att tjäna pengar?'.

Kraven på Michael Moore att berätta sanningen, hela sanningen och inget annat än sanningen är enorma. Att fasaden spricker när samma krav ställs på den amerikanska administrationen tycks bekymra proffstyckarna desto mindre.