Stockholms Fria

Hog farm satte alternativrörelsens verklighetsuppfattning i gungning

Sommaren 1972 arrangerades ett läger på Skarpnäcks flygfält. Några sade att det var ett hippieläger, andra påstod att CIA arrangerade det för att förhindra demonstrationer mot Vietnamkriget. Lars Gogman blev nyfiken på vad som verkligen hände och beslutade sig för att gräva i arkiven.

Den 5-16 juni 1972 hölls FN:s första miljövårdskonferens i Stockholm med 113 representerade länder. Konferensen ledde till få konkreta resultat, däremot anses den ha haft en ideologisk betydelse då mycket av det senare internationella miljöarbetet byggt vidare på vad som startades i Stockholm. Bland de konkreta resultaten blev att FN:s miljöprogram bildades och man beslutade också att den 5 juni skulle utses till världsmiljödag.
Förutom politiker samlades olika miljögrupper i Stockholm: Folkets forum, Miljöforum, Life Forum, Dai Dong, Pow Wow och OI-kommittén vilka formulerade alternativa synsätt på ekologi och miljöpolitik.

I Ulf Lundells Jack kan man läsa att 50 000 proffsdemonstranter var på väg till Stockholm med anledning av den stora miljökonferensen och Jan Svante Vanbarts ger veckorna i juni 1972 en blommande beskrivning i sin bok Vi drog: 'Ute på Gärdet fanns Hog-farmers som hade seglat hit med sitt skepp. Noah var en enda stor happening. Det hölls Pow wow på Skarpnäck. Teach-ins, music power och alternativ stad. Det var symbios, Ararat och Dai Dong. Vi satt och lyssnade på historierna om The Summer of Love, om Haight Ashbury och Woodstock. Musik, ljuv musik. Den yttre världen kändes plötsligt närmare. Framtiden var här och nu. Drömmar drömdes. Vi läste ur kinesernas visdomsbok, I ching. Namn som Timothy Leary, The Captain, Abbie Hoffman och DO IT fastnade i minnet. "Up Against the wall Motherfuckers" lät som ljuv musik i våra öron. En pipa marijuana under almarna. Det var 1972 och vi hoppade på sista vagnen.'
Denna sommar sjöng hippierörelsen på sista versen. Författaren Maria-Pia Boethius har uttryckt 'att hippierörelsen och idén om snällheten för snällhetens egen skull försvann var något av det sorgligaste som hänt' . År 1972 var 'snällhet' inte längre efterfrågat. För alternativrörelsen var det 'kamp' mot USA, och för de samhällsbevarande att 'slå tillbaka' 60-talets uppror.
Medlemmar ur Pow Wow hade 1971 haft kontakter med amerikanska miljögrupper om att arrangera ett tältläger och en musikfest i samband med miljökonferensen. Stewart Brand gillade detta initiativ. Han hade givit ut en katalog, The whole earth catalog (WEC), tjänat mycket pengar på denna och var beredd att satsa pengar i Stockholm: 'I had some extra money from the success of the Whole Earth Catalog, which was a nonprofit organization, so I deployed it to help out with the event in Stockholm.'
WEC publicerades två gånger per år 1969-1972, och därefter sporadiskt fram till 1998. Syftet var att ge läsaren tillgång till verktyg att forma och förändra sin egen omgivning, att dela med sig av sina äventyr till andra intresserade.
När Stewart Brand och hans vänner kom till Stockholm den 23 mars 1972 hade dock Pow Wow gått ihop med andra organisationer till en alternativrörelsens egen miljökonferens under namnet Folkets forum (FF). Man kallade sig antiimperialister och fokus hade flyttats från ekologi till vänsterbudskap. Det var 'kapitalismens brott' som skulle stå i fokus och många av FF:s organisationer och företrädare var kommunister.
Den mest tongivande person som mötte amerikanerna hos FF var dess ekonomiansvarige, Gun Zacharias. Gun Zacharias var socialarbetare och en av Nils Bejerots viktigaste kamrater i en antidrogrörelse som såg narkotika som en social smitta. De menade att knarkare måste isoleras för att hindra en smittspridning. För denna antidrogrörelse var Stewart Brand urtypen för social smitta.

Stewart Brand kom från den amerikanska hippiekulturen där frihet, personligt självförverkligande, do it yourself, stod i centrum. Mötet mellan amerikanerna och FF blev en katastrof. Gun Zacharias har beskrivit detta möte: 'Medan några tittade igenom katalogen [WEC], frågade några andra efter de tres politiska hemvist. Denna fråga väckte uppenbarligen både förvåning och förtjusning. De fann politik vara så löjeväckande, att de inte svarade på frågan förrän de upptäckte, att frågan var allvarligt menad. Mr. Brand sade sig då vid sista valet i USA ha röstat på en känd TV-komiker, Mr Pawda, uppgav sig vara 'neo-krapotkinistisk taoist' och miss Savage sade ingenting. Vad WEC gick ut på behövde vi inte många minuter på oss för att inse.'
FF:s representanter var inte nöjda med amerikanernas ställningstagande och dessutom fanns det produkter i WEC som inte passade, av både politiska- och smittoriskskäl. Erbjudandet om pengar till tältläger och verksamhet avvisades och amerikanerna lämnade mötet. Stewart Brand var på väg att bli den svenska alternativrörelsens främsta fiende.
Dagen därpå gick amerikanerna till Miljöforum (organiserat av FN-förbundet och ungdomsorganisationers landsråd) och fick där bättre förståelse för sina idéer. Miljöforums Bo Melander förde anteckningar om mötet och saxar man i dessa lyser hippierörelsens tankar igenom: 'Polisen bör inte uppträda hotfullt på det att ungdomarna blir rädda, lev med dem, ät tillsammans med dem och kontakta staben om problem uppstår' och 'Vi har en metod som går ut på att varna alla för narkotikaköp, då preparaten kan vara smutsiga. Det är viktigt att frivilliga medicine studeranden och andra i grupper tar hand om påverkade i speciella tält och håller dem i handen tills de kvicknat till'.
Stockholms politiker blev nu rädda för att ungdomarna skulle bli till problem under konferensen och ställde därför upp med militärkök, toaletter, sophämtning, ved och ett antal tält som skulle kunna härbärgera 2 000 personer. Röda korset och socialförvaltningen lovade att komma med personal.

I slutet av maj 1972 anlände amerikanerna med två flygplan till Stockholm. En grupp kallade sig Life Forum och en annan grupp Hog farm, kända från Woostockfestivalen: 'Good Morning...What we have in mind, is breakfast in bed for 400 000 people.' Hog farm var nu staben som skulle organisera tältlägret i Skarpnäck.
När Hog farm kom till Stockholm fanns ingen organisation som tog emot dem. Alternativrörelsen hade vänt dem ryggen och deras aktivister var förbjudna att ha något med dem att göra.
En av dem som trots förbudet stod i regnet och väntade var Lars Ingemar. Han blev citerad i Aftonbladet: 'De här människornas "runda" livsfilosofi är fantastiskt vacker. Ringen, cirkeln, det runda är deras livssymbol. De bor i en ring. De dansar i en ring, de omfamnar varann. De gläds med varandra och genom att sluta sig i en cirkel stänger de ute aggressionerna.'

Lars Ingemar tycker fortfarande att Hog farm var 'underbara och vackra människor'.
- De hade idéer om byggnader, så kallade "Buckmister Fullerhus", man skulle bygga så att människor inte kände sig avvisade utan var med i en gemenskap.
Lars Ingemar har även intrycket att Hog farm arbetade hårt för att få lägret att fungera.
I Rödakorstältet jobbade Lotta och om dagarna låg hon på en filt i solen. Hon tog del av utställningar, pratade med deltagarna och satte plåster på en och annan skavsårstå. Hon tyckte att Hog farm var trevliga och lugna. Gunnel arbetade varje eftermiddag i köket, passade barn och lagade kläder. Hon hade gärna velat följa med Hog farm ut i världen.
- Amerikanerna var precis som jag hade förväntat mig, riktiga hippies, supercoola med häftiga kläder och smycken, mycket kollektiva, alla levde i storfamiljer. Det var love, peace and rock"n"roll.
De som jag har haft kontakt med och som arbetat med Hog farm hade alltså goda erfarenheter, vilket med tanke på vad jag tidigare hört gjorde mig förvånad.
Då alternativrörelsen vänt ryggen åt Hog farm blev det den lokala ungdomen som tog över arbetet. De kom från Bagarmossen, Farsta och Hökarängen och hjälpte till med att bygga scen och resa tält. Lägret var ganska oorganiserat och ungdomarna trodde att det skulle bli som Woodstock, men riktigt så blev det inte.
Någon minns att Hog farm mest var intresserade av morötter och att Hog farm snarast hade en lugnande inverkan när det gällde cannabis. Andra minns att de var med i bussarna och där rökte på, men att amerikanerna var noga med att inte sälja cannabis. Det gick också rykten om att Hog farm blandade LSD i maten och maten var heller inte särskilt god.
I tälten satt kompisgäng från olika förorter. Om någon mådde dåligt höll Hog farmare dem i handen och försökte 'guida' dem till rätta. Det mest exotiska i lägret var indianer som kom från åtta olika stammar och som utförde ceremonier för att komma i kontakt med den Store Anden. En kväll hölls det fest för Valar, och som avslutning åkte man in till city där man höll en fest för Livet.

Många proggband valde trots förbudet att spela i Skarpnäck: Fläsket brinner, Träd Gräs & Stenar, Blå tåget, Kebnekaise, Mats Ronander, Solen skiner och Peps Bluesband. Men det var aldrig mer än några tusen personer i publiken. Hog farm hade också med sig ett eget band, Holy Modal Rounders, och troligen var detta första gången som en ljusshow uppfördes i Sverige. Den 16-17 juni hade man tillstånd att spela till klockan 23 men det sista bandet slutade spela vid fyratiden på morgonen. Omkringboende klagade och småhippiesarna jublade.
Thomas Gartz som spelade i bandet Träd Gräs & Stenar har skildrat stämningar i sin bok Bok: 'Natt. Dimmor flöt över Skarpnäcks flygfält. Luftig mjölk mellan klungorna av gamla armétält, wigwam och Hog farms husvagnar. Svarta fanor slokade i träden fuktiga av dagg. Regnbågsflaggor, smala tygband i olika färger, grunkor och prylar upplysta av eldskenet var upphängda i tälten. Himlen över fältet så innerligt stor och klar. Ljuden svävade, lyfte, drev iväg i de lugnare luftlagren långt bort i skyarna över förorterna.'

Och vidare: 'Jag med andra hade demonstrerat flera dagar i stan med rökbomber mot polistrupper som marscherade flera led i bredd. Polisens militära tyngd var för mycket. Gränserna var stängda för alla aktivister från Danmark, Tyskland och Frankrike. Att Rolling Thunder och hans indianvänner kom in i landet när de propsade på att skinnstycken med tecken skulle vara deras indiannations pass, det var ett bra trick. Men hur hade Hog farm kommit in i landet? Varför kom de med denna bleka tillställning, att från stan dra bort alla freaks som fått nog av poliser in i en slags lufttom bubbla långt från händelsernas centrum? Jobbade de för CIA?'
De demonstrationer som Thomas Gartz nämner hölls under konferensens första dagar. Kvällspressen skrek om 'Bajonettstrid utanför slottet' och om 'några hundra demonstranter som försökte storma konferensen'. Många av demonstranterna var anarkister/frihetliga och bodde i Skarpnäckslägret. De ville demonstrera mot FN-konferensen, men alternativrörelsen ordnade ingen sådan demonstration.
Istället ordnades temamöten på ABF-huset för att avslöja kapitalismen. 8 juni visades en sovjetisk film från Angola, 10 juni handlade om 'kapitalism och miljöförstöring', den 12 juni berättade Svensk-kinesiska vänskapsförbundet om miljövård i Maos Kina. FF beslutade också att man skulle trycka upp en karta över de amerikanska investeringarna i Sverige. Demonstrera skulle man göra, den 13 juni i en FNL-demonstration.

Hog farm fungerade annorlunda jämfört med svenska folkrörelser. 'Vi är en familj. Vi sitter ned och pratar ut om saker.' Frånvaron av ledare var också provocerande. Att säga 'alla bestämmer här, det är ingen som leder här' var främmande för alternativrörelsen. Hog farms mål var inte slagord som kamp och revolution. Deras målsättning var att få folk att må bra och att samla in pengar för att köpa upp land, ett fritt land, Earth Peoples Park.
Förutom svenska och utländska besökare kom till lägret missbrukare från Skarpnäcksgården, uteliggare och socialt utslagna från stängda härbärgen inne i staden, 'Gamla Bro' och 'Alltinget'.
Aktivisterna från ABF-huset kunde nu komma och titta, för att få se något sunkigt, flummiga USA-människor, hippies som lojt klafsade runt i geggan kring några slokande tält med vimplar som någon av besökarna uttryckte det.
Poliserna var inte intresserade av att leva och äta tillsammans med dem som borde smaka batong. Vid ett tillfälle gick de in för att hämta en lustgastub, men annars var de beordrade att hålla låg profil. En Farstapolis skrev senare i lokaltidningen att han och hans kolleger hade velat 'rensa upp' genom att storma lägret. 'En razzia måste ha varit mycket lättordnad med tanke på tillgången på poliser. Fältets placering ger också en enkel organisation. Omringa fältet, som redan är inhägnat, och inne på fältet kunde poliser vidta visiteringar, husrannsakan och gripande.'
I och med att polisen saknade batongbefogenheter och alternativrörelsen var aktivt frånvarande så gungade hela lägret av batong- och sysslolöshet. Sex- och kvällspressen gjorde nu kontinuerliga löpattacker: 'Orgier med småflickor', (Expressen), 'Polisen blundade när småflickor drogades med knark' (Lektyr), 'Sexorgier, knarkaftnar och ölfylleri' (Se). Och visst var det sant. Det röktes cannabis, det förekom alla former av narkotika, det luktades på lustgas och folk hade sex öppet.
Politikerna och alternativrörelsen fick en syndabock: Hog farm. Kanske var också politikerna nöjda över att det inte blev någon riktig miljödemonstration. Alternativrörelsen placerade ju miljöhotet på bekvämt avstånd - i Vietnam.

När Hog farm åkt hem etablerades en myt som kan sammanfattas i en enda mening: CIA och USA-imperialismen tillsammans med politikerna organiserade ett tältläger i Skarpnäck för att ungdomarna skulle knarka och inte demonstrera.
Är detta en bra beskrivning av vad som verkligen hände under miljökonferensen? Eller var det så att den svenska alternativrörelsen helt enkelt misslyckades med att formulera en miljöpolitik? Att man hade en kommunistisk barlast som helt enkelt omöjliggjorde att olika grupper kunde samarbeta? Folkets forum kastade ut Hog farm och Life Forum. Därefter blev de fiender till både OI-Kommitten och Dai Dong, till slut var både Alternativ stad och Pow Wow tvungna att reservera sig.
Jag har läst WEC. Jag har pratat med personer som arbetade med Hog farm och funderat över de personer som Stewart Brand hade med sig: Stephanie Mill som senare ingick i besättningen på Greenpeaces Rainbow Warrior II och där blev arresterad av franska kommandosoldater. Joan MacIntyre som fortfarande är välkänd för sitt engagemang för jordens valar. Gary Snyder som fick Pulitzerpriset för sin av indiankultur inspirerade poesi. Paul Ehrlich som var med och grundade 'Zero Population Growth' som ännu kämpar för att stoppa befolkningstillväxten. Jag har därför svårt att förstå den svenska alternativrörelsens hat mot Stewart Brand.

Om man vill skapa en spegelvänd 'myt' så skulle den kunna formuleras: Folkets forum var finansierat av kommunistländer för att ta bort fokus från mänsklighetens överlevnadsfrågor och istället få ungdomen att kämpa för att införa kommunistisk diktatur.
Det blir intressant när någon kommer att pröva vad som egentligen hände under miljökonferensen. Hur jag än vrider och vänder på frågan är det något som inte stämmer med den etablerade myten. Stewart Brands tänkande som visionär och inspiratör är helt enkelt mycket mer fantasieggande och framsyftande än Mao Tse-tungs tänkande.
Forskning kanske rent av landar vid att det var Hog farm och Life Forum som stod för det nya och framsyftande. Du måste göra det själv, och ta ett personligt ställningstagande i miljöfrågor liksom i andra frågor.

Fakta: 

Lars Gogman arbetar som arkivarie vid Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek. Han har varit ersättare i Stockolms stadsfullmäktige (v), ledamot av Stockholms polisstyrelse och ordförande för Bagarmossens hembygdsförening. En skärmutställning om händelserna i Skarpnäck 1972 visas denna månad på Bagarmossens bibliotek.

Lars Gogman arbetar som arkivarie vid Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek. Han har varit ersättare i Stockolms stadsfullmäktige (v), ledamot av Stockholms polisstyrelse och ordförande för Bagarmossens hembygdsförening. En skärmutställning om händelserna i Skarpnäck 1972 visas denna månad på Bagarmossens bibliotek.

Lars Gogman arbetar som arkivarie vid Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek. Han har varit ersättare i Stockolms stadsfullmäktige (v), ledamot av Stockholms polisstyrelse och ordförande för Bagarmossens hembygdsförening. En skärmutställning om händelserna i Skarpnäck 1972 visas denna månad på Bagarmossens bibliotek.

Lars Gogman arbetar som arkivarie vid Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek. Han har varit ersättare i Stockolms stadsfullmäktige (v), ledamot av Stockholms polisstyrelse och ordförande för Bagarmossens hembygdsförening. En skärmutställning om händelserna i Skarpnäck 1972 visas denna månad på Bagarmossens bibliotek.

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2014 Stockholms Fria