Från allra första början måste det sättas gränser för barn. Attityden måste vara att varje människa är unik. I Sverige har vi en tendens att inte se kvaliteterna hos varje individ. Om mobbningen sätts under lupp ser vi snart att mobbningen beror på att människor inte mår bra. Dagligen kan vi läsa att många barn mår dåligt. Detta måste vara det centrala i dagens debatt om mobbning. Den som inte själv mår bra, tar ut detta på sin kamrat. Det är redan fullt accepterat att i TV skämma ut, förnedra och mobba människor.

TV bär en stor skuld för att "vara bäst"-syndromet har slagit till mot Sverige. Man får inte längre vara som man är utan alla ska passa in i kollektivet. Ett mobbat barn har inte en chans i livet, för när man blir mobbad slutar man att fungera socialt. Med teknikens hjälp kan barn och vuxna nu mobba dygnet om. Den mobbade generationen som får växa upp nu blir Sveriges dåliga samvete. Man behöver inte forska för att komma fram till detta.

Klasskillnaden är en bidragande faktor i sammanhanget. Den som inte råd att köpa de nyaste och coolaste kläderna blir ett offer för dem som har råd. Samhällsattityden är att man kan köpa både intelligens och talang.

Jag har själv fyra barn. Det första vi lärde dem var att inte ha döma sina kamrater. Behandla dem som du vill att de ska behandla dig. Försök att hjälpa dem som verkar ha det svårt. Och framför allt: var en medmänniska.

Man kan inte lagstifta mot människor attityder. Detta måste ske i hemmet. Föräldraansvaret är stort, för barn tar efter sina föräldrar. Tar vi inte krafttag nu mot dessa tendenser i samhället kommer det att orsaka många barn ett stort lidande.

Många barn går till skolan och känner sig otrygga. Det sunda förnuftet borde råda och adekvata åtgärder vidtas. Människor som arbetar mot mobbning borde inte sitta på en bekväm stol, utan vara ute i verkligheten. Men människorna i maktens boningar har tyvärr inte mycket kunskap om det vanliga livet.

Det har redan gått för långt och för att få bukt med denna varböld borde man ha opererat för länge sedan.
Men det är aldrig för sent.

En pappa till fyra barn