Många unga har tappat fotfästet. De lider psykiskt och har en deprimerad inställning till framtiden. Något har hänt i samhället som har får unga människor att inte längre vilja leva.

En förutsättning för att unga människor ska känna sig delaktiga i samhället är att vi vuxna lyssnar på dem. Jag blir verkligen upprörd av att läsa vad de skriver på nätet, i bloggar och på communities. En mer skrämmande läsning får man nog leta efter. Allt detta för att de vill bli hörda och sedda.

Samhället förbiser ungdomarna. Av den framtidstro och entusiasm som fanns när jag växte upp finns inget kvar.

I dag tillgodoses alla våra materiella behov.  Men för att en människa ska kunna växa måste man tillföra vatten. Själen behöver en vattenkaskad, den törstar efter något att dricka emotionellt.                       

Samhällsklimatet är kyligt. På något sätt måste vi hitta knappen för avfrostning. Vi måste mobilisera till en nationell samling kring ett av våra största problem: att mobbningen tar ifrån unga människor det land de trodde på.

Kärleken till våra barn måste få en större plats i samhället. Det är ju de som ska ta över när vår generation är borta.


I politiken talas det om grupperingar. Men gruppen unga prioriteras inte i dag. Ändå tillhör de vårt samhälle och ska ärva det av oss.

Någon måste stå på barrikaderna för ungdomarna. Deras liv är lika viktiga som någon annans.

Bosse1947