LFT arkiv


Denna artikel har publicerats i Läsarnas Fria Tidning - en tidning som helt byggde på medborgarjournalistik. Idag är Läsarnas Fria nedlagd, men arkivet är tillgängligt på Fria Tidningar.

Insändare
Thorild Dahlgren

  • Övergivna högar av uranrik malm framför en gammal gruvbyggnad nära Edgemont i South Dakota. Priserna på uran stiger på världsmarknaden på grund av den ökande efterfrågan på kärnkraft. Ett företag provborrar i området för att se om det finns uran kvar att utvinna.
Läsarnas Fria

Inga nya urangruvor!

Det pågår en intensiv rovdrift på metaller och andra ändliga resurser under jordytan. I Sverige har Bergsstaten åt svenska och utländska gruvföretag gett tillstånd för malmprospektering, bland annat uranprospektering på olika ställen i Norrland.

På de platser, där man hittar brytvärd uranmalm, vill företagen förstås bryta uran. Det är ju numera lönsamt, eftersom stor efterfrågan har lett till ett högt pris på den metallen.

Men för prospekteringen och i synnerhet för själva brytningen fordras stora ingrepp i naturen: skogar skall sågas ned, vägar skall byggas, kraftledningar behövs och stora utrymmen måste  reserveras för avfallet från den lågvärda uranmalmen.


De radioaktiva uranisotoperna har ju haft sina sönderfall redan nere i berget, där strålningen emellertid knappt har haft några konsekvenser för livet på jordytan. Men när uranet kommer upp och skall bearbetas till kärnbränsle, blir miljön under enorma tider farlig för allt liv. Många radioaktiva isotoper av olika grundämnen, som successivt bildas ur uranisotoperna, utsänder alfa- och betastrålning som drabbar människor och djur under ofattbart många generationer. De enorma avfallshögarna skulle naturligtvis hållas isolerade från allt liv i årtusenden.

I Sverige bröt man uran redan före 1950. Det skedde då på hemlig ort (”någonstans i Sverige” som det hette). På Billingen i Västergötland bröt man uran under åren 1958-1965. Men den brytningen var väl inte lönsam, i varje fall om man inte lät kärnreaktorerna även producera plutonium för vapenändamål.

Vi har ju i stället fått uran från gruvor ibland annat Kanada, Australien och Namibia, där indianer, aboriginer och afrikaner fått sin hälsa och livsmiljö förstörda.

Numera vet vi tillräckligt om kärnkraftens nackdelar, för att i skall inse att Sverige och andra länder skall avveckla kärnkraften och övergå till mindre miljöbelastande energikällor och öka energieffektiviteten. Arbetstillfälen måste ordnas på sådant sätt, att människor inte utsätts för den farliga miljön i och kring urangruvor.

Alltså: Inga nya urangruvor!

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Är public service-anställda bättre på att googla?

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar.Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon de Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Sargon de Basso är av åsikten att berörda mediekanaler fyller en viktig funktion eftersom han anser att de är de enda som har någorlunda hederlighet och ansvarskänsla. Här delar Jens Ganman med sig av varför han snarare tycker att de statligt stödda mediebolagen helt har spelat ut sin roll.

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2026 Stockholms Fria