Inledare


Salvador Perez

Jas Gripen till Indien skadar Sverige

Det är en och en halv månad sedan Indiens premiärminister Narendra Modi var på besök i Sverige. På bilder från besöket kan vi se glada miner, statsminister Stefan Löfven strålade i takt med vårsolen. För statsministern, regeringen och Sverige i stort var premiärminister Modis besök viktigt. Indien är en bjässe – ett tillväxtland som i framtiden kan vara i klass med Kina. Därför var besöket ett utmärkt tillfälle att främja utbyte mellan länderna, särskilt vad gäller handel. 

Exporten betyder mycket för svensk ekonomi, och det är lätt att förstå att regeringen vill öppna upp Indien för svenska företag. Regeringen jagar exportintäkter och arbetstillfällen, kort sagt det som brukar benämnas ”svenska intressen”. Indien har en befolkning på 1,3 miljarder, ungefär som Kina – en enorm marknad att sälja varor och tjänster på. 

För svenska företag var alltså premiärminister Modis besök viktigt. Statsminister Stefan Löfven förde deras talan. Således skrevs ett så kallat innovationspartnerskap under av länderna. I en summering av avsikterna med partnerskapet kan vi läsa att Sverige och Indien, bland annat, avser samarbeta på miljö- och klimatrelaterade områden. Det är glädjande. Om Sverige kan bistå Indien i en mer miljö- och klimatmässigt hållbar utveckling är det av godo för hela världen. 

Trots det finns smolk i bägaren. Länderna aviserade även utökat samarbete på försvarsområdet. När Sverige aviserar “utökat samarbete på försvarsområdet” med ett land som Indien betyder det oftast en sak: att Sverige vill sälja vapen. Eller rättare sagt: att svenska staten mobiliserar alla tillgängliga medel för att ”svenska” företag i försvarsindustrin, oftast Saab, ska kunna sälja sina produkter. I fallet Indien handlar det i första hand om stridsflygplanet Jas Gripen. Företagsledningen på börsnoterade Saab, som sett fram emot en försäljning av stridsflygplanet till Indien i årtionden, måste vara nöjd med att regeringen bereder väg för en försäljning. 

Vän av ordning kanske vill påpeka att Indien är en demokrati, ofta kallad ”världens största demokrati”. En allmänt rådande uppfattning gällande vapenexport är att försäljning till demokratiska länder är oproblematisk., men jag vill hävda att det finns allvarliga problem med att sälja vapen till Indien. Betänk följande: 

• Indien ligger i väpnad konflikt med grannlandet Pakistan. Konflikten gäller området Kashmir och tiotusentals människor har dödats sedan 1989. Svenska stridsflygplan kan komma att användas i konflikten. Till saken hör att både Indien och Pakistan har kärnvapen. En större militär konfrontation mellan länderna kan sluta i katastrof. Sverige bör vara en kraft för avspänning i regionen, inte upprustning. 

• Enligt Världsbanken lever 21 procent eller av landets befolkning i fattigdom. Det är alltså nästan 270 miljoner människor.

• Hundratals miljoner människor, 200–400 miljoner beroende på källa, saknar tillgång till elektricitet. 

• Hundratals miljoner saknar tillgång till grundläggande sanitet, till exempel ordentliga toaletter. Enligt en rapport från organisationen Water aid handlar det om 732 miljoner människor eller 56 procent av landets befolkning. Avsaknad är ett särskilt stort problem för kvinnor och barn. Detta på grund av smittspridning. 

Det är riktigt att Indien är ett land på frammarsch. Ekonomin växer snabbt och berättelsen om det indiska tillväxtmiraklet har grund i verkligheten. Dessvärre är det också en berättelse med två sidor. Utbredd fattigdom och avsaknad av sådant vi tar för givet, som elektricitet och grundläggande sanitet, är en verklighet vi, eller snarare staten och Saab, måste förhålla sig till vid vapenexport. 

Aktörer i det svenska civilsamhället, bland annat paraplyorganisationen Concord Sverige, har gång på gång uppmärksammat att en del politiska beslut som tas i Sverige riskerar bidra till att undergräva mänskliga rättigheter och hållbar utveckling globalt. Ett tydligt exempel är vapenexporten. Det är en gåta att Sverige, som vill vara ledstjärna för en bättre värld, exporterar vapen – inte minst till länder med stora utmaningar. Indien är ett sådant land. Styret i Indien måste i första hand se till att fler människor i landet får en rimlig levnadsstandard  – inte köpa vapen. Styret i Sverige måste visa återhållsamhet, bland annat för att göra verklighet av en alternativ (feministisk) utrikespolitik. Regeringen får gärna främja svensk exportindustri – men att agera försäljare åt vapenindustrin gentemot länder som Indien är anmärkningsvärt. Det går emot allt Sverige vill vara. 

ANNONSER

© 2024 Stockholms Fria